100 Höjdare - Pink Floyd - Dark Side Of The Moon, 1973

Jag har väl antytt tidigare att jag var något av en hipster i min ungdom och som varje sann hipster ansåg jag att mina kompisar hade usel musiksmak. Jag är inte ens helt säker på att jag hade fel, men två artister förenade oss; Mike Oldfield och framför allt Pink Floyd.

Precis som med The Beatles tog jag mig an Pink Floyd kronologiskt och älskade Syd Barretts skruvade låtar på de första skivorna, men så här drygt 30 år senare så är det den fulländade Dark Side som har snurrat mest.

Utan Syd blev det lite planlöst på en del plattor och senare kunde det bli lite väl pretentiöst som i tomma tunnor projektet The Wall t ex. På Dark Side är texterna enkla, nästan naiva, men det funkar inte minst för att musiken är så komplex. Roger Waters ger sig själv en känga just i filmen The Wall där texten i Money lyfts fram som exempel på simpel tonårslyrik. Man behöver inte krångla till rocktexter och uppenbarligen har de här talat till många, det är en av de bäst säljande plattorna i historien.

Gemensamt för många av de hundra höjdarna är att de om och om igen hittat nytt liv. Det gäller denna också. Först på LP, sen CD och mp3. Numera brukar jag lyssna på orginal quad-inspelningen. Alltså den fyrkanaliga mix som släpptes ungefär samtidigt som orginalplattan. Nån vänlig själ har kodat om denna och synkat den till filmen The Wizard of Oz. Visst kan det vara så att det finns något bakom ryktena att musiken skulle vara tajmad med filmen, men oftast sluter jag bara ögonen och låter musiken ta över rummet där den kommer från alla håll.

The Dark Side of the Moon på Spotify

	Speak To Me	1:30
	Breathe	2:43
	On The Run	3:30
	Time	6:53
	The Great Gig In The Sky	4:15
	Money	6:30
	Us And Them	7:34
	Any Colour You Like	3:24
	Brain Damage	3:50
	Eclipse	1:45

Fler höjdare.