En ekorre

Fick väl en del bilder som var skarpare än denna, när jag jagade runt efter den här krabaten, men ingen bild hade så här mycket personlighet, kolla in minen.

100 Höjdare - The Beatles - Revolver, 1966

Mitt intresse för 60-talsmusiken hade nog bubblat ett tag, men den 8:e december 1980 exploderade det. Plötsligt var Beatles överallt och jag tog mig an musiken väldigt kronologiskt. Fjorton år gammal kan man nog säga att jag blev vuxen med den här musiken. (Om det nu är så att man är vuxen, ibland kan man ju undra...)

Revolver köpte jag under en sommarsemester i Italien, vilket innebar att jag satt och tittade på omslaget i flera veckor innan jag faktiskt fick lyssna på skivan. Jag undrar hur mycket ett omslag kan färga musiken; trots att skivan är sprängfylld med experimentlusta, så är den väldigt svartvit för mig. Det är märkligt, det finns låtar här som borde vara rena färgkaskader, Good Day Sunshine, Yellow Submarine, Got To Get You Into My Life... Men skuggan från Lennon i högform på de båda avslutande spåren She Said She Said och Tomorrow Never Knows kan ingen låt ta sig ur.

Förmodligen blev balansen mellan all genialitet från samtliga inblandade som allra bäst på uppföljaren Sgt Pepper, men för en deppig tonåring var det Revolver som snurrade mest på skivtallriken. 

Hela plattan på Youtube

Sida A

1. "Taxman" (George Harrison) – 2:39
2. "Eleanor Rigby" – 2:07
3. "I'm Only Sleeping" – 3:01
4. "Love You To" (George Harrison) – 3:01
5. "Here, There and Everywhere" – 2:25
6. "Yellow Submarine" – 2:40
7. "She Said She Said" – 2:37

Sida B

1. "Good Day Sunshine" – 2:09
2. "And Your Bird Can Sing" – 2:01
3. "For No One" – 2:01
4. "Doctor Robert" – 2:15
5. "I Want to Tell You" (George Harrison) – 2:29
6. "Got to Get You into My Life" – 2:30
7. "Tomorrow Never Knows" – 2:57

Fler Höjdare

Caligola Revisited

Direkt när jag tog den här bilden visste jag att jag hade något. Studiokänsla, men färgerna eller mina kunskaper hindrade bilden att bli allt den kunde bli. Bättre nu, tycker jag.

Let's Go Crazy!

Ja, jag var väl tvungen att leka av mig lite med Nikprogrammen innan jag kunde börja använda dom utan att gå till överdrift. Den första bilden är tagen vid Kviberg, lite Johan Falk känsla gissar jag, utan att nånsin sett ett avsnitt. Deckarfeeling i varje fall.. Sen är det Säveån rätt in i solen och till sist känsla av gravyr när solen nästan gått ner.

Sven-Bertil Taube Revisited

En bild som blev lite tydligare i Svartvitt än i färg.

Maskinen Revisited

Jag var inte supernöjd med bilderna jag tog på Maskinen, kanske var jag för trött efter en hel dags fotande, men konserten i sig var mäktig, vilka fans!

Little Marbles Revisited

Det häftigaste i livet, vad det än gäller, är de där a-ha ögonblicken när bitarna faller på plats. Inne i mörka Brewhouse kämpade jag med min ljussvaga zoomlins i två låtar, när jag plötsligt förstod sambanden och bytte till min fasta 45mm med bländare 1,8. Det blev en del riktigt fina färgbilder trots att jag bara fick några minuter på mig. Och så dessa som ändå var lite för mörka, men som gick att göra om till svartvitt.

Sean Banan Revisited

Sean Banan sprang runt på scenen som en duracellkanin med ADHD, så det var svårt att bara få honom att fastna på bild. Här mätte jag ljuset på himlien, så Sean blev svart. Det spelade mindre roll eftersom jag fotat i RAW. Bara att ratta om bilden och då blev det så här.

Ingemar Johansson Revisited

Nu har jag lekt med Nik Silver Efex ett tag när jag konverterat till svartvitt, och det är ju ett jättebra program, enkelt att förstå och ändå stora möjligheter att påverka resultatet. Så nu ville jag prova de andra programmen de gjort. Jag började med HDR Efex. Detta blir nog fjärde HDR programmet jag testat och jag får erkänna; det enda jag begripit mig på. Superenkelt. Kanske underlättar det att jag suttit med Silver ett tag och lärt mig hur killarna (och tjejerna) på Nik tänker, men jag tror inte det behövs, sen har jag fortsatt med Color Efex för att bättra på färgerna, Dfine för att ta bort lite brus, och sist i Viveza för selektiv ljussättning utan att behöva krångla med lagermasker.

Jag kan tänka mig att en del protesterar nu och ropar fusk. Först har vi ett lager med dom som anser att en bra bild tar man i kameran och att allt annat är fusk. Sen har vi dom som lagt år på att lära sig Photoshop och som tycker att saker skall göras krångligt. Wake up! Det är en ny värld.

Så här såg bilden ut när jag försökte sist med HDR.

Jasmine Kara Revisited

Tar med denna mest för att jag vill säga hur bra jag tycker Jasmine är. Lyssna på Try My Love Again. Vilken pipa!

Syster Sol Revisited

En av de misslyckade bilderna som fått ett nytt liv utan färg. Gillar känslan i den.

Sister Sin På Sticky Fingers

Sister Sin är ett band som verkligen bjuder på sig själva, att få stå längst fram och fota en hel konsert är hur kul som helst. Jag trodde inte ljuset kunde vara sämre än förra gången, men det kunde det. Jag proriterade ändå korta slutartider för att fånga snygga hårkaskader. Det får vara lite brusigt.

Senaste plattan Now and Forever är riktigt bra, lyssna på den! Och se dom om dom spelar i närheten av där du befinner dig, de ger verkligen allt på scen.

Sättningen är Liv Jagrell sång, Andreas Strandh bas, Dave Sundberg trummor och Jimmy Hiltula gitarr.

Cookies n Beans Revisited

Färgversionen av den här bilden har dragit hit en hel del besökare, och det kan man ju förstå. Alla gillar inte tunna kvinnor.

Självporträtt

Karin Adelsköld Revisited

Det är några bilder som drar fler besökare än andra. Den här bilden på Karin Adelsköld är inte en av dom, utan det är en av mina andra bilder på henne. Titta på denna istället, jag tycker den är bättre.

100 Höjdare - Prefab Sprout - Steve McQueen, 1985

I början på 80-talet kunde de ute i förorterna se på MTV hela dagarna. För oss andra var det fortfarande en happening när det visades musikprogram på ettan eller tvåan. 1984 gick ett specialavsnitt av The Tube (Tuben) på svenska, med Jools Holland och Paula Yates som programledare. Flera timmar med det bästa England hade just då. Videobandspelaren gick varm. The Smiths med This Charming Man t ex och inte minst Prefab Sprout med Don't Sing.

Jag lyssnade halvt ihjäl mig på Swoon, LPn som de släppt. Smarta texter, smarta arrangemang och Paddy McAloon som sjöng What a shame that I'm not clever. It's for men with horn rimmed glasses and four distinguished A level passes.

Nästa platta var producerad till perfektion av Thomas Dolby och hade en hit på riktigt i When Love Breaks Down.

Jag köpte LPn, jag köpte ett ex till när jag hittade den amerikanska versionen som hette Two Wheels Good, och jag köpte CDn när den kom. Det finns också en deluxe version med fina akustiska nyinspelade versioner på en extra cd. 

Tredje skivan, From Langley Park to Memphis är egentligen den bästa. Jag köpte den när jag var ute och reste ett år och hade lite för mycket att lyssna in mig på när jag kom hem, så det är Steve McQueen som har snurrat mest.

Prefab Sprout - Steve McQueen på Spotify

1. "Faron Young" – 3:50
2. "Bonny" – 3:45
3. "Appetite" – 3:56
4. "When Love Breaks Down" – 4:08
5. "Goodbye Lucille #1" – 4:31
6. "Hallelujah" – 4:20
7. "Moving the River" – 3:57
8. "Horsin' Around" – 4:39
9. "Desire As" – 5:19
10. "Blueberry Pies" – 2:24
11. "When the Angels" – 4:29

  Fler Höjdare

Marit Bergman Revisited

Här är en bild som jag tyckte var misslyckad förra året. Men som ett grafiskt experiment i svartvitt funkar den.

Svankungen

När den första svanen tog sig ur vattnet hade den en procedur för sig när den torkade vingarna, så när den andra svanen började ta sig upp var jag redo och fyrade av en serie på 20 bilder. Denna blev bäst.

Raised Fist Revisited

Tatueringar blir ju extra snyggt i svartvitt, så de här var kul att redigera. Jag hade lite för långa slutartider för att få bra actionbilder, men det vart ju en del sköna poser så jag gick inte hem tomhänt.

Eldfesten på Heden

Persiskt nyårsfirande på Heden, eldfest. Fotade med GH3:an och 12-35 linsen med fast 2,8. Skulle behövt en längre lins också egentligen, så jag får väl sätta det på inköpslistan. I det här mörkret är 2,8 minimum.

Mest imponerande var den lilla flickan som dansade barfota och halvnaken på scenen i tio minus. Själv klarade jag bara två timmar med långkalsonger och mössa innan jag var stelfrusen och åkte hem.

Dansgrupperna heter Setin och Parya.