Caroline af Ugglas Revisited

Förutom stark sol just den här kvällen i maj förra året är Caroline väldigt lättfotad, ja lätt att fota alltså. Hon bjuder på hela sig och det blev många bra bilder. Kanske vann dessa något på att vara svart vita.

Jill Johnson Revisited

Kallt och blåsigt vill jag minnas att det var när Jill ställde sig på Lisebergs stora scen. Det blev inte många bra bilder den kvällen, men det berodde nog mer på mig än Jill. Jag hade faktiskt inte en susning om hur jag skulle ställa in kameran så de flesta bilder blev nästan helt svarta.

100 Höjdare - The Clash - Sandinista!, 1980

När man gör en sån här lista är det lätt att det slår över i snobbism, att man letar upp plattor som ingen hört talas om eller gillar. Jag tror att det redan är ganska uppenbart att detta inte är den sortens lista. Här skall jag ju samla mina mest sönderspelade plattor.

Även jag inser att London Calling är den bästa Clashplattan om man ser till kvalitet. En dubbellp med bara hits, det har inte gjorts många gånger i rockhistorien. Man kan argumentera att Sandinista! är den bästa Clashplattan om man ser till kvantitet. Anledningen att den finns med här är för att det funnits så många anledningar att upptäcka den på nytt.

När den släpptes 1980 stod i varje fall de svenska musikjournalisterna handfallna. Hur tar man sig an en trippel-lp på två och en halv timmes musik? Om sen musiken utforskar världsmusik, som för dessa kritiker var en vit fläck på kartan på den här tiden? Då räknades även soul och disco till världsmusiken och ingen skrev om annat än rock.

Att behöva resa sig och vända sida var 20:e minut gjorde ju även det att det var svårt att riktigt leta sig in i musiken, men jag hittade pärlor med favoriten Lose This Skin i spetsen, och den ligger på sida fem så jag måste ju ha gjort en del försök att lyssna igenom allt.

När den sen släpptes som dubbel-cd kom första comebacken och när man nu kan ladda winamp och spela igenom allt på en förmiddag växer musiken och bildar en ljudvägg som är allt annat än spretig som belackarna påstår. För mig är detta skön musik som passar bra i bakgrunden medan man gör annat. Jag hade velat ha med sjuan Bankrobber samt baksidan Rockers Galore... UK Tour med Mikey Dread på toasting som bonusspår. De spelades in på samma sessions..

 Sandinista! på Spotify

1. The Magnificent Seven (5:33)
2. Hitsville U.K. (4:21)
3. Junco Partner (4:52)
4. Ivan Meets G.I. Joe (3:05)
5. The Leader (1:42)
6. Something About England (3:42)
7. Rebel Waltz (3:26)
8. Look Here (2:45)
9. The Crooked Beat (5:28)
10. Somebody Got Murdered (3:34)
11. One More Time (3:32)
12. One More Dub (3:36)
13. Lightning Strikes (Not Once But Twice) (4:51)
14. Up in Heaven (Not Only Here) (4:31)
15. Corner Soul (2:42)
16. Let's Go Crazy (4:24)
17. If Music Could Talk (4:36)
18. The Sound of Sinners (4:01)
19. Police on My Back (3:17)
20. Midnight Log (2:10)
21. The Equaliser (5:46)
22. The Call Up (5:28)
23. Washington Bullets (3:51)
24. Broadway (5:49)
25. Lose This Skin (5:08)
26. Charlie Don't Surf (4:51)
27. Mensforth Hill (3:42)
28. Junkie Slip (2:48)
29. Kingston Advice (2:37)
30. The Street Parade (3:28)
31. Version City (4:23)
32. Living in Fame (4:52)
33. Silicone on Sapphire (4:14)
34. Version Pardner (5:23)
35. Career Opportunities (2:30)
36. Shepherds Delight (3:27) 

Fler Höjdare.

Tant Strul Revisited

När Tant Strul intog lilla scenen blåste det kallt och det var inte någon sommarkväll att tala om, publiken var mycket entusiastisk ändå. Bilderna har fått en omgång i Silver efex och Photoshop.

The Nomads Revisited

Har jag lekt färdigt nu, kanske det, men de här bilderna funkade bäst som rent svart vita. The Nomads på Lisebergs lilla scen i maj. En spelning med mycket action som jag inte riktigt lyckades fånga.

The Darkness på Trädgår'n

Det skulle vara lätt att spela allan och säga kolla in dom här bilderna, mycket energi, eller hur? Men fakta är ju att trots att en mycket trevlig fotograf från Festivalfoto.net tipsade mig om BILDEN, så lyckades jag missa den. Jag hade behövt en vidare lins. Kort sagt, jag hade behövt kameran jag skall köpa nästa vecka. Nu är jag i varje fall motiverad att köpa den, alltid något.

The Darkness var ju grymma, men det syns väl. Friday night är en av de bästa låtar som gjorts, och den fick jag höra, så jag blev nöjd med konserten om än inte med min egen insats.

Ultrasound på Trädgår'n

Ultrasound var förband till The Darkness på Trädgårn igår. Bara jag och en fotograf till brydde sig om det. Inte mycket till ljus så svart itt hade varit ett självklartr val även om det inte varit så att jag tycker det är mycket roligare att tredigera i svartvitt just nu än färg.

På måndag är det löning och då skall den nya kameran inköpas och sen blir det nudlar hela mars. Lite galet är det, men samtidigt missade jag bilder jag vet att jag fått till med GH3:an. GX1:an är liten och smidig, men inte optimal att hålla och jag tycker den reagerar långsammare än min  gamla G2. Eftersom jag inte hade någon bra zoom försökte jag jobba med två kameror, lite väl stressigt. Det bästa var väl att jag känner mig mer motiverad att ta en nudelmånad efter detta.

Ultrasound lät helt ok förresten.

100 Höjdare - David Bowie - Young Americans, 1975

I inlägget om Harpo skrev jag om svårigheten att återuppfinna sig själv. En svår balansakt som få artister klarat av. Förutom kameleonten David Bowie då, som alltid var snabb att pröva nya idéer. 1975 hade han tagit livet av scenfiguren Ziggy Stardust och upptäckt soulen.

En del verkar betrakta detta som en mellanplatta, så är det inte. När jag tog till mig skivan hade jag en del tuffa tonårsförälskelser bakom mig och texterna här var precis vad jag behövde. Efter att inlett plattan med titelspåret och beskrivit ett liv som inte blev vad man tänkt sig, handlar texterna om att se sig själv som en vinnare, att någon däruppe måste ha ett gott öga till en och fascination över detta märkliga liv vi lever. Saker som jag fortfarande har med mig i min syn på livet. Glaset är halvfullt helt enkelt.

Kanske hade man inte var lika impad om skivan kommit idag, låtar om döda fiskar som flyter med strömmen känns ju t ex väldigt gjort. Men Bowies texter är också betydligt mer komplexa än så. Det finns ett djup här som gör att det fortfarande står sig.

En ung Luther Vandross har arrangerat körerna och bland kännarna anser man att det räcker gott så, men när plattan var klar tittade John Lennon in i studion och övertalade Bowie att spela in Across The Universe och Fame som dom jammade fram tillsammans. Kommersiellt var det helt rätt att plocka bort Who Can I Be Now och It's Gonna Be Me, men själv brände jag om skivan när den släpptes med dessa som bonuslåtar på 90-talet. Fame blev etta på USA-listan, men funkar inte alls på albumet. Plocka bort Lennon och in med mer Luther alltså.

Young Americans på Spotify.

1. "Young Americans" - 5:11
2. "Win" - 4:44
3. "Fascination" (David Bowie, Luther Vandross) - 5:45
4. "Right" - 4:15
5. "Somebody Up There Likes Me" - 6:30
6. "Across the Universe" (John Lennon, Paul McCartney) - 4:29
7. "Can You Hear Me" - 5:03
8. "Fame" (Carlos Alomar, David Bowie, John Lennon) - 4:16

     9. "Who Can I Be Now?" - 4:36 (Previously unreleased track recorded from 1974)
    10. "It's Gonna Be Me" - 6:27 (Previously unreleased track recorded from 1974)
     11. "John, I'm Only Dancing Again" - 6:57 (Single A-side recorded 1974)

Fler Höjdare.

Sator Revisited

Sator stod på Lisebergs lilla scen  förste juni förra året. Jag försökte ta snygga hår bilder, men fick inte ordning på mina slutartider. På det hela blev bilderna ganska trista. Tycker absolut att de tjänat på att bearbetas lite. Jag vet att man inte får klippa gitarrhalsar, men jag croppade ändå bort den ur sista bilden för symmetrins skull.

Regnbågsgalan Revisited

Jenny Silver, MaryJet, Icona Pop och Dead By April bl a stod på scen när det var bögarnas dag på Liseberg. Jag var och är ganska nöjd med bilderna jag fick till, det var starkt men bra ljus, så fattas bara. De här bilderna fick ändå ett lyft i Silver Efex.