I förrgår var jag inte på helt rätt bergsknalle för att få bästa utsikten över solnedgången, så igår ville jag så klart ta mig dit. Det visade sig att det fanns en nästan handikappsanpassad väg dit. Och så fanns det den vägen jag tog. Högröd och svettig kom jag fram, knappt ett moln och mycket vackert.
I morse somnade jag om och vaknade inte förrän halv sex, då var himlen redan mörkröd, så på med kläderna och sen sprang jag ner till Säveån. Hann få en hyfsad bild. Då var det femtio minuter kvar tills solen skulle gå upp, skulle Gud verkligen bjuda på ett extranummer, men jo då. Och det med råge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar