Sista helgen jag helt kunde fokusera på att fota, och det blev en kreativ explosion. En helt makalös solnedgång som vi fångade från Utbyberget, en lika makalös soluppgång dan därpå, fast här var det största skådespelet en timme innan solen gick upp. Fotoutställning på retro-cafeét Overlock där jag fotade en Opel Rekord 1957, med fisheye rakt in i solen. Fåglar i trädgården och sist tolkade vi Chagalls Over the town för en fototävling på Instagram.
Hur blir det nu då, när man ska börja jobba? Kameran kommer att få följa med i bilen, men bilderna jag tagit nu i sommar är inga snapshots. Jag har rekat, väntat, gått tillbaka om och om igen. Det är timmar bakom varje bild. Men förhoppningsvis har jag lärt mig såpass mycket att jag kan kompensera för den tiden jag inte längre har.
Förstår att det tagit ganska mycket tid till att vänta ut motiven och att det inte är några snapshots.
SvaraRaderaDet flesta bilder jag tar numera är snapshots i anslutning till just bilen.
Fin bild på det gamla paret ;-) vid solnedgången. Keep up the good work!
Bilen ger ju en annan rörlighet och en möjlighet att hitta nya motiv. Tar man tillräckligt många snapshots så ska väl nån bli lyckad. Men det finns en glädje i att vänta ut ett motiv som jag kommer att sakna. Allt har sin tid.
SvaraRadera