Oh, Harry i stora tältet

Jag kan inte förstå dom som tyckte Kulturkalaset var bättre på den tiden det hette Göteborgskalaset. Nu finns det ju så otroligt mycket att se och göra att ingen människa kan hinna med allt. Då handlade det väl mest om att spy upp sin Langos medan man stod och urinerade mot en husvägg. Och männen uppförde sig inte mycket bättre.

Igår hade jag egentligen en snitslad bana, Mikael Wiehe på Götaplatsen och sen Amanda Jensen, men så blev det inte alls, istället valde jag Oh, Harry och Syster Sol.

Oh, Harry är en duo bestående av Harriet Ohlsson och David Byström, som i sin tur är en utbrytare från gruppen Hellsongs som gjorde sköna lounge covers på metallåtar. Lite som Nouvelle Vague som gör samma grej med Clash låtar och annat kul. Hellsongs är bra, men man kan bara ta det så långt så att skriva egna låtar är rätt väg. Skivan Arena Rock är väl inte helt hundra, mer 50- 50. På scen blir musiken är lite tafatt och trevande, som om den inte riktigt hittat hem än. Vart den skall är det dock ingen tvekan om. Näst Sista låten ät fett gungande och lyfter hela tältet. Men även en sakral låt som Cirkus funkar. Man kan skala bort nästan allt och skapa bra musik, bara man är säker på att det man sparat är det bästa. Det känns inte som alla låtar är helt färdiga. Men det kan bli riktigt bra.