Stenhuggare

Jag hugger i sten, jag jobbar mig inåt tills jag ser en kontur, skaldade Lasse Winnerbäck på den tiden han var bra, och så kan det vara med foto också. Igår var jag nere vid Säveån i Partille Centrum och jagade ett motiv som ständigt undflyr mig, på vägen tillbaka till bilen ser jag att molnen ligger snyggt vid kyrkan och kutar dit.

Väl där börjar jag mejsla ut den översta bilden. Nästan försiktigt provar jag olika vinklar innan jag hittar rätt. Men är ljuset det bästa det kan bli? I morse var jag tillbaka igen strax efter sju och hoppades att morgonsolen skulle göra något kul med molnen. Nja.

Några kundbesök senare har solen stigit en bit och jag åker tillbaka igen och där satt den.

När man ändå är där är det intressant att gå och läsa på gravstenarna, titlarna på de som ligger där. Postiljonen, tulltjenstemannen, hemmansägaren... Och stenarna som står utmed kyrkan, historiens vingslag och allt det där. Det är inte helt lätt att läsa vad som står, men på den första kan man läsa Her under ligger begrafven Cirstina Andersdotter Död anno 16xx. Märklig (fel)stavning på Cristina och ca 400 år sen.

På den andra står det: Her under ligger begrafven Olof Andersson Död anno 1692.

Photography can be a lot like stonemasonry. You start with something and you work your way to the core. Yesterday I was in Partille centre, looking for an image that constantly eludes me. On the way back to the car I took a look over my shoulder and saw that the clouds looked nice by the church, so I ran back.

Then I started carving out the top picture, moving in slowly, trying different angles before I found the right one. But what about the light, is it the best it can be? This morning I went back around seven, hoping that the morning sun would find something fun to do with the clouds. Well. 

I did a little work and went back when the sun had risen a bit in the sky, and there it was.

While I was there it was interesting to read the stones. People were proud of their titles, post master, toll master, even homeowner. And the stones along the church, the tides of history and what not. It's not that easy to read the text but the first one reads: Here under lies buried Cirstina Andersdotter Dead anno 16xx. Did they spell Cristina wrong, who knows, it was 400 years ago.

The second one reads: Here under lies buried Olof Andersson Död anno 1692.