Att vara fotograf

Det är få förunnat att vara fotograf. I varje fall om man läser valfritt fotoforum där frågan diskuteras med jämna mellanrum. Och jag kan förstå tanken. Efter tio år som säljare är det först nu jag kallar mig själv just säljare, och det står inte fotograf på mitt visitkort, det står att jag sysslar med foto och film. Titlar har aldrig intresserat mig. Status och like-kulturen vi lever i är heller inte intressant i sig. (Däremot kan likes vara en intressant värdemätare på vilka bilder folk tycker om.)

Samtidigt blir det lätt absurt om man tänker sig frågeställningen; fin bild, vem är fotografen? Och svaret då skulle bli, ingen, för att hen inte hade tillräckligt dyr kamera eller f-skattsedel eller vilka kriterier man nu satt upp för att få kalla sig fotograf.

Att vara fotograf kan ju faktiskt innebära lite vad som helst, även för en professionell fotograf. Det finns fotojournalister, polisfotografer, bröllopsfotografer, naturfotografer, etc.

Att vara fotograf innebär ju inte att man behärskar alla de här områdena. Det vanligaste är att man lär sig behärska en eller ett par områden. Skall man bli riktigt bra, skall man förmodligen bara syssla med ett litet smalt område.

Det allra bästa är att fota det man själv tycker om och älskar. Jag älskar musik, människor, djur, solnedgångar och fyrverkerier. Jag kanske inte vill kalla mig fotograf än, men nog kan jag känna en viss trygghet om jag åker iväg för att fota det jag älskar. Jag vet att jag kommer att få till åtminstone några lyckade bilder. Och ju längre tid jag får på mig, desto säkrare kan jag vara på att jag kommer att få bra bilder med mig hem.

Om man går tillbaka till början på den här bloggen kan man följa hela min utveckling till att bli den fotograf jag är. I början var jag en kille som köpt en systemkamera för att filma med den. En kille som fotade på auto och som sakta började lära sig hur kameran fungerade. Jag lärde mig lite hela tiden, ibland lärde jag mig så mycket på kort tid att jag blev helt yr.

För ett år sen drygt tog jag ett stort steg och blev med F-skattsedel. Det är inget jag kunnat leva på naturligtvis, men jag har kunnat investera i fina objektiv och mer utrustning, som i sin tur lett till att det blivit ännu roligare att fota.

Nu tar jag ett stort steg till och skaffar mig en riktig hemsida. Kanske är det kriteriet för att få kalla sig fotograf. Det är egentligen ointressant, det viktiga är bilderna jag tagit. Och nu blir det lite lättare för dig att köpa dom och hänga dom på din vägg där dom hör hemma.

I samband med det avslutar jag den här bloggen och fortsätter på min egen sida. Den här bloggen får ligga kvar som ett arkiv och som ett dokument över min utveckling från novis till någon som folk är beredda att betala för att anlita.

Few are allowed to call themselves photographers, at least if you are to believe any random photography forum on the internet. And I can understand where people are coming from. After working for ten years in sales, I only recently started to call myself a salesman, and my business card does not say photographer, it says that I do photo and film. Titles have never interested me, nor status and likes. (Although likes can be a good instrument to learn the value of your work.)

At the same time it can be slightly absurd, if you ponder the question; nice picture, who's the photographer? Well, no one, because he/ she didn't have a nice enough camera to call themselves a photographer, or whatever the criteria may be according to the internet mob.

To be a photographer can be so many things even for a proffesional photographer. There's photo journalists, police photographers, wedding photographers, nature photographers, and so on.

No photographer can grasp all these areas, you'll probably learn and enjoy a few of them. To be really good you'll need to specialise in a very narrow field.

The best thing to do is to shoot the things you really love. I love music, people, animals, sunsets and fireworks. I may not be ready to call myself a photographer yet, but when I'm about to shoot the things I love, I'm not that worried. I know I'm most likely to get a couple of good shots. Give me more time and I'll do even better.

If you go back to the beginning of this blog, you can see how I have developed as a photographer. You'll find a guy who bought a camera to film with, who took some pictures using the auto setting, and then slowly started to learn how to use the camera to get the shots he wanted. I kept learning all the time, sometimes baby steps and sometimes steps so big that I got dizzy.

A year ago I took a big step and got my company registered. I can't live off this obviously, but it allowed me to buy new and better gear, which in turn allowed me to take better photos.

Now I'm taking another big step and will be getting a new and improved home page. One step closer to be a real photographer maybe. Well, that is of no importance, what is important are the images. And now it will be even easier for you to purchase them and hang them on your wall where they belong.

I'm also terminating this blog to continue on my own page. This blog will still be here though as an archive of the work I've done, and as a record of my development from a mere novice to someone people actually are willing to pay for services rendered.