Bloggen måste dö

Det blev nästan fyra år här på Blogger, men nu är det dags att styra upp detta så jag börjar nu blogga på min egen sida, som du hittar här.

Almost four years have I been here on Blogger, but now it's time to start blogging on my own page that you find here.

Tough Viking i Slottsskogen

Det här tuffe vikingloppet kommer att kännas i kroppen i några dagar. Och hur skall det inte vara för de som sprang det då!

Banan var 8 km och det var lika mycket som vi gick längs spåret enligt stegräknaren och upp och ner för berget. Skorna blev blöta och ben och fötter värker. Men jag slapp doppa mig i gyttja, bada i iskallt vatten och få elstötar, så jag klagar inte.

Väldigt kul att fota, nästa gång lägger jag fler timmar på detta istället för att stressa runt på knappt två timmar.

This Tough Viking run will be felt in my body for a few days to come. And just think about the people who actually raced it!

The track was 8 km and we walked just as much according to the pedometer along side the course, up and down the hill. My shoes got wet and my legs and feet ache. Well, at least I didn't have to walk through mud, bathe in ice water and get electric shocks, so I'm not complaining (much).

Great fun to shoot though, next year I'm putting more time down for this.

Gatufoto vid Röda sten

Två bilder från tidigare i veckan. Vissa purister skulle kanske inte kalla detta gatufoto eftersom jag bryter mot två regler. En del anser att gatufoto måste vara i svartvitt. Jag anser att det är att göra det lätt för sig, det är svårare att få till det färgmässigt.

Dessutom har jag fotat med tele, och det är ju så klart lättare än att stå och fota rakt i ansiktet på någon, men det är också telet som är idén bakom den här bilden, att trycka ihop avstånden mellan människorna och kranarna.

Two pictures from earlier this week. Some purists would perhaps not call this street photography since I'm breaking two rules. Some say it has to be in black and white, I say that is making it easy for yourself. It's more difficult to get nice colors that connect.

Also I used a tele lens, and that is of course easier then being right up in someones face, but the tele is the idea behind this image, to pull the cranes closer to the people.

The golden boy

I den kreativa processen är man ofta ensam som fotograf, därför blir det väldigt mycket roligare när man är några stycken som jobbar ihop. Det här började för två år sen när jag såg en väldigt grafisk bild på en pojke som var målad i guld med bar överkropp. Det där skulle vara kul att testa tänkte jag och nu föll bitarna på plats.

Moa Markusson som jag fotat tidigare kunde hjälpa mig med sminket. Jag hade idén om att det inte skulle vara ett guldlager utan även mörkare skuggor, men exakt hur det skulle bli överlät jag åt henne och jag tycker resultatet blev fantastiskt.

Leo Aadland är en instagramstjärna och multitalang. Mycket lätt att jobba med, egna idéer, rör sig hela tiden, en känsla för vad som behövs, helt enkelt.

Vi började med att fota inomhus mot svart bakgrund och rökmaskin, mest för att det skulle gå lite tid så att solen skulle sjunka lite.

Jag hade tre locations dit vi kunde åka, solen var fortfarande väldigt skarp, så det blev Trädgårdsföreningen där det finns lite skugga, och de här guldstatyerna står. Jag hade bara sett pelarna som sticker upp över staketet, men väl på plats fanns det en ännu coolare som blev en perfekt bakgrund.

Solljuset var skarpt och jag vill helst fota med kort skärpedjup, då kom lilla GM1:an till användning igen. På den kan jag gå upp till 1/16000 dels sekund och därmed strypa ljuset lite till. Överexponerade bilder är svårare att rädda än underexponerade. Här hade vi också hjälp av Moa som assisterade med en guldreflexskärm.

Leo ville bli fotad mot körsbärsblommor, så efter det åkte vi till Seminarieparken och fotade det sista.

In the creative process, you are often alone as a photographer. So it's quite a treat to share the burden with someone else. This idea originated two years ago when I saw a graphic picture of a young boy painted in gold. That was something I wanted to try and now it came together.

Moa Markusson, whom I've shot earlier helped me with the make up. I had the idea that it wasn't just gonna be gold but also shades, but the details I left to her, and I think she did an amazing job.

Leo Aadland is an instagram star and multi talent. Easy to work with, has his own ideas, moving all the time. He simply knows what the photographer needs.

We started by shooting indoors against a black background and a smoke machine, mostly to pass the time and let the sun sink a little.

I had three locations in mind, the sun was still harsh, so I chose Trädgårdsföreningen for the shade and where you can see these gold pillars rising above the fence. Getting there we found another gold statue that was even better.

I wanted to shoot with a short depth of field and so I had to use the small GM1 for these shots, it allows me to shoot at 1/16000 sec, effectively keeping out the light and avoiding overexposed shots. You can save an underexposed shot, not so if you overexpose. Moa helped us here with a gold reflector screen.

Leo also wanted to be shot against the cherry blossom, so we went to Seminarieparken for the final shots.

Soluppgång över Göteborg

För ett tag sen var jag på stadsupptäcksfärd med särbon och besökte Sjöbergen. Även om man levt snart femtio år i Göteborg finns det fortfarande fina ställen man aldrig hittat till. Väl där såg jag den här vyn över Älvsborgsbron och tänkte att jag skulle vilja fota soluppgången där.

Men det brann lite i knutarna. Jag har bara bil fram till sommaren. Man kan cykla i och för sig, men man är ju lat också, och solen går ju upp tidigare och tidigare ju längre man väntar. Idag vaknade jag halv fem och molnen var lovande, så jag stack iväg.

Vissa morgnar är soluppgången som en tvåstegsraket. Först blir molnen djupröda om det är ett tjockare molntäcke och ljusare om det är tunnare. Sen kommer solen och himlen blir orange.

Jag var framme strax efter fem och hann precis rigga när himlen blev röd, sen klingade det av lite innan det startade igen. Då var det frestande att hitta ett annat motiv, men jag stod ståndaktigt kvar. Det var ju den här bilden jag ville ha, och jag kommer nog aldrig att göra om just detta igen. På vägen hem stannade jag till på ett par ställen till och fotade Sjömanshustrun och Damen.

A while ago me and my partner was on a city safari in our own hometown Gothenburg and discovered Sjöbergen. I have lived here almost fifty years and there are still magical places I've never been to. Going there I saw this view of Älvsborgsbron and decided that I wanted to shoot it while the sun was rising.

But I had to hurry. I'll only have access to a car until summer. I could ride a bike of course, but I am lazy, and the sun will rise earlier and earlier the longer I wait. Today I woke up early and the clouds looked promising, so off I went.

Some mornings the sunset is like a two step rocket. First the clouds turn deep red if they are thick and lighter red if they are thin, then sun rises and they turn bright orange..

I arrived around five o'clock, and I was just about ready when the sky turned red, then it declined a bit until it started again. It was tempting to go and look for another view, but I stuck it out, thinking I probably never do this again. On my way home I stopped taking shots at the Sea mans wife and the floating dock Damen.

Angry Ducks

Vi var i Botaniska i söndags då den här andhanen bestämde sig för att komma fram till oss och fråga om vi hade något bröd eller annat gott med oss. Det hade vi tyvärr inte, därav den bistra uppsynen.

Bilden är tagen med min lilla Panasonic GM1 och 25mm f1.4 1/1600 sek. Strålande sol, men jag skuggade med min kropp när jag lutade mig över särbon för att ta bilden.

We visited the Botanical gardens last Sunday, when this mallard drake decided too see whether we had some bread or any other delicious treats. We didn't, hence the grim look.

The picture is taken with my small Panasonic GM1 and 25mm f1.4 and 1/1600 sec. Stark sunlight, but I was shading with my body as I was leaning over my partner to take the pic.

Solnedgång på Bunkeberget

Efter att ha varit ute och farit två kvällar i sträck ville jag inte åka lika långt igår så jag valde att fota från Bunkeberget i Gamlestan.

När man fotar landskap är det lätt gjort att man bara tänker vidvinkel i alla lägen, så jag ville visa här hur det blir om man tänker lite utanför boxen och hakar på ett tele istället.

Nedersta bilden är motsvarande 14 mm och översta är 90 mm. På nedersta bilden är det (för) mycket blå himmel, medan telet krymper ihop avstånden så att molnen täcker mer bildyta. Just igår blev detta en intressantare bild, tycker jag. Men det beror ju på hur mycket vackra moln man har att jobba med.

After being out two evenings in a row, I didn't want to go that far away yesterday, so I went to Bunkeberget in Gamlestan, here in Gothenburg.

When you're shooting landscapes it's easy to just use your wide angle lens out of old habit. I wanted to show you here what happens when you think out of the box and use a tele lens instead.

The last picture here is shot with the equivalent of 14 mm and the top one 90 mm. On the last picture there is too much blue sky for my liking, while the tele brings the background in closer and fills the frame with clouds. Yesterday this was the better choice, but it depends of course with how the sky looks.

Solnedgång vid Klippan

Molnen var lovande igår, så jag åkte ut på fotosafari till bergen i Klippan. Det var egentligen en annan bild jag hade tänkt ta, men man kan ju inte bestämma var på himlen man vill ha molnen, så då får man tänka om.

Medan jag fotade hade jag pumpande dansmusik i bakgrunden, mycket trevligt. Det var ett gäng som körde ett minirave där medan solen gick ner.

The clouds looked promising yesterday, so I took a photo safari in the hills at Klippan, here in Gothenburg. It was another picture I had mind than the ones I took, since the clouds didn't really blew my way.

While I was shooting I had som nice dance beats in the background. Some guys had a mini rave there while the sun was setting.

Här kommer sommaren

Om du vill ta ett steg vidare med ditt fotograferande och har en lite mer avancerad kamera än mobilen, kan det vara dags att börja fota i RAW. Det låter lite läskigt kanske och själv hade jag i början fullt sjå med att lära mig hur kameran fungerade och sköt på det här steget så länge jag kunde. Det ångrar jag idag.

Bilderna jag fotat i JPG är vad de är, inte mycket att göra åt, medan de i RAW kan redigeras om till högre nivåer än vad jag var kapabel till när jag tog dom.

Bilden ovan är tagen i Fiskebäck vid sextiden igår kväll. Ljuset kommer in framifrån sidan vilket innebär att både himmel och vatten är väldigt ljust. Horisonten och fiskargubbarna blir silhuetter. Det första jag gjorde efter importen till Lightroom är att dra ner högdagrarna nästan i botten. Det gör att jag får fram mer detaljer i himlen och vattnet.

Skuggorna drog jag iväg åt andra hållet, vilket gör att jag får liv i horisonten och fler detaljer hos fiskarna. På några sekunder har bilden gått från att varit platt och trist, till åtminstone lite roligare.

I RAW formatet finns alltså mer information, men man måste själv bestämma vad man vill göra med den informationen. Fotar du i JPG bestämmer kameran detta åt dig. Lite extra tryck i färgerna, okänslig brusreducering osv.

När jag är nöjd med vad jag gjort i Lightroom exporterar jag filen i TIFF formatet för att behålla lite svängrum i Photoshop och Nik där jag jobbar vidare med färg, ljus, kontrast, brusreducering och eventuellt skärpa. När man väl har lärt sig detta tar det inte många minuter, men det är väl värt det.

If you want to take your photography a step further and own a more advanced camera than a cell phone, you should consider shooting in RAW. It may sound scary, and when I started out I was so busy learning how my camera worked that the concept of learning this was too daunting for me to take on. I regret that now.

The images I shot in JPG are what they are, while the ones in RAW can be re-edited to levels I wasn't capable of when I took them.

The picture above is from yesterday evening. The light is coming from the side which means that the sky and water are very bright and the horizon and the fishermen mere silhuettes. The first thing I did after importing it to Lightroom was to pull the highlights slider almost all the way down. That way I get more details in the clouds and the water.

I pulled the shadows slider almost all the way up which brings life and details to the horizon and the men. In a few seconds I turned a flat and uninspiring image into, well, a little less flat and uninspiring image.

So shooting in RAW will give you an image with more information, but you have to decide what to do with this information. Shooting in JPG leaves these decisions to the camera, more color, insensitive noise reduction and so on.

When I'm pleased with what I've done in Lightroom, I'll export the file as TIFF to get some leeway in Photoshop and Nik where I'll continue to work with color, contrast, light, noise reduction and maybe sharpness. When you have learnt all this, it won't take more than a few minutes, it's well worth it.

Säveån

Man kunde ha varit ute i natt och jagat norrsken, i varje fall enligt GP, men jag behöver min skönhetssömn. Däremot har jag inga problem med att stå med vatten till anklarna och vänta på att solen skall nå de dansande älvorna på Säveån. Det är magiskt.

Last night you could be out chasing the aurora borealis, at least according to the local newspaper. I, however, need my beauty sleep. I don't mind rising early though, so I spent this morning with my feet in the river waiting for the sun to reach the fog on Säveån. Absolutely magical.

Zombie-vetenskapsfestivalen

Visst, jag tog farväl av den här bloggen i förra inlägget, men den nya hemsidan är ju inte klar på ett tag och jag kan ju inte sluta fota bara för det. Igår tog jag med mig kameran till Bältesspännareparken där Vetenskapsfestivalen hade dragit igång med fokus på Zombies. Föredrag, sminkning och teater. Senare skulle det bli filmvisning och paneldebatt också.

Sure, I took farewell of this blog lats time I wrote, but the new homepage is not ready yet, and I can't just stop taking pictures, can I? Yesterday I brought the camera with me to Bältesspännareparken where the science fair had started with a zombie evening. Lectures, make up and theatre. Later on there would movie and a discussion.

Att vara fotograf

Det är få förunnat att vara fotograf. I varje fall om man läser valfritt fotoforum där frågan diskuteras med jämna mellanrum. Och jag kan förstå tanken. Efter tio år som säljare är det först nu jag kallar mig själv just säljare, och det står inte fotograf på mitt visitkort, det står att jag sysslar med foto och film. Titlar har aldrig intresserat mig. Status och like-kulturen vi lever i är heller inte intressant i sig. (Däremot kan likes vara en intressant värdemätare på vilka bilder folk tycker om.)

Samtidigt blir det lätt absurt om man tänker sig frågeställningen; fin bild, vem är fotografen? Och svaret då skulle bli, ingen, för att hen inte hade tillräckligt dyr kamera eller f-skattsedel eller vilka kriterier man nu satt upp för att få kalla sig fotograf.

Att vara fotograf kan ju faktiskt innebära lite vad som helst, även för en professionell fotograf. Det finns fotojournalister, polisfotografer, bröllopsfotografer, naturfotografer, etc.

Att vara fotograf innebär ju inte att man behärskar alla de här områdena. Det vanligaste är att man lär sig behärska en eller ett par områden. Skall man bli riktigt bra, skall man förmodligen bara syssla med ett litet smalt område.

Det allra bästa är att fota det man själv tycker om och älskar. Jag älskar musik, människor, djur, solnedgångar och fyrverkerier. Jag kanske inte vill kalla mig fotograf än, men nog kan jag känna en viss trygghet om jag åker iväg för att fota det jag älskar. Jag vet att jag kommer att få till åtminstone några lyckade bilder. Och ju längre tid jag får på mig, desto säkrare kan jag vara på att jag kommer att få bra bilder med mig hem.

Om man går tillbaka till början på den här bloggen kan man följa hela min utveckling till att bli den fotograf jag är. I början var jag en kille som köpt en systemkamera för att filma med den. En kille som fotade på auto och som sakta började lära sig hur kameran fungerade. Jag lärde mig lite hela tiden, ibland lärde jag mig så mycket på kort tid att jag blev helt yr.

För ett år sen drygt tog jag ett stort steg och blev med F-skattsedel. Det är inget jag kunnat leva på naturligtvis, men jag har kunnat investera i fina objektiv och mer utrustning, som i sin tur lett till att det blivit ännu roligare att fota.

Nu tar jag ett stort steg till och skaffar mig en riktig hemsida. Kanske är det kriteriet för att få kalla sig fotograf. Det är egentligen ointressant, det viktiga är bilderna jag tagit. Och nu blir det lite lättare för dig att köpa dom och hänga dom på din vägg där dom hör hemma.

I samband med det avslutar jag den här bloggen och fortsätter på min egen sida. Den här bloggen får ligga kvar som ett arkiv och som ett dokument över min utveckling från novis till någon som folk är beredda att betala för att anlita.

Few are allowed to call themselves photographers, at least if you are to believe any random photography forum on the internet. And I can understand where people are coming from. After working for ten years in sales, I only recently started to call myself a salesman, and my business card does not say photographer, it says that I do photo and film. Titles have never interested me, nor status and likes. (Although likes can be a good instrument to learn the value of your work.)

At the same time it can be slightly absurd, if you ponder the question; nice picture, who's the photographer? Well, no one, because he/ she didn't have a nice enough camera to call themselves a photographer, or whatever the criteria may be according to the internet mob.

To be a photographer can be so many things even for a proffesional photographer. There's photo journalists, police photographers, wedding photographers, nature photographers, and so on.

No photographer can grasp all these areas, you'll probably learn and enjoy a few of them. To be really good you'll need to specialise in a very narrow field.

The best thing to do is to shoot the things you really love. I love music, people, animals, sunsets and fireworks. I may not be ready to call myself a photographer yet, but when I'm about to shoot the things I love, I'm not that worried. I know I'm most likely to get a couple of good shots. Give me more time and I'll do even better.

If you go back to the beginning of this blog, you can see how I have developed as a photographer. You'll find a guy who bought a camera to film with, who took some pictures using the auto setting, and then slowly started to learn how to use the camera to get the shots he wanted. I kept learning all the time, sometimes baby steps and sometimes steps so big that I got dizzy.

A year ago I took a big step and got my company registered. I can't live off this obviously, but it allowed me to buy new and better gear, which in turn allowed me to take better photos.

Now I'm taking another big step and will be getting a new and improved home page. One step closer to be a real photographer maybe. Well, that is of no importance, what is important are the images. And now it will be even easier for you to purchase them and hang them on your wall where they belong.

I'm also terminating this blog to continue on my own page. This blog will still be here though as an archive of the work I've done, and as a record of my development from a mere novice to someone people actually are willing to pay for services rendered.

Caves + Roger Harvey + Against Me! på Pustervik

Igår hade jag tänkt fota solnedgången, men så fick jag ett mail om att jag var godkänd för konsertfoto, så då var det bara att rocka och rulla, snabbt packa om väskan och ta sig in till Pustervik där tre band väntade.

Caves började showen, en punktrio från Bristol i England. Väldigt mycket energi och det fanns flera möjligheter att få schyssta hoppbilder, men ljuset lämnade en del att önska och det krävdes verkligen att en av de starkare ljuskäglorna träffade rätt för att det överhuvudtaget skulle gå att fota. Men som sagt bra energi.

Andra akten var också en trio, med Roger Harvey i spetsen. Ett gäng från Pittsburgh. Lite lågmäldare och stillsammare. Där fanns möjlighet att experimentera med långsammare slutartider, men det var ändå inte tillräckligt med ljus.

Till sist då huvudakten Against Me! med Laura Jane Grace på sång. Ett punkband från Gainesville i Florida. Också mycket energi och många hoppbilder, igen i ett kompakt mörker dock. Men väldigt kul att fota ändå. Det är ju vad det är. Nästa generation kameror har förmodligen bättre möjligheter att pressa upp ISO ännu mer, och då blir de här problemen ett minne blott.

Yesterday my plans was to shoot the sunset, but then I received an email saying that I was approved to shoot a concert. I quickly repacked my camera bag and went to Pustervik where three bands were waiting.

Caves started the show. A punk trio from Bristol, England. Loads of energy, and there was several opportunities to get jump shots, if only there had been some stage lights. You really had to be lucky with the short bursts of white light to get anything. But real good energy.

The second act was also a trio, with lead singer Roger Harvey. A band from Pittsburgh. A bit softer and a chance to experiment with longer exposures, still not enough light though.

And finally the main attraction; Against Me! with lead singer Laura Jane Grace. A punk band from Gainesville, Florida. Also loads of energy and I've got quite a few jump shots, in complete darkness though. But still lots of fun to shoot. It is what it is. Next generation of cameras will probably have ISO settings that can conquer even dimly lit shows like this, and we won't even remember the struggles we had.