Så här års har man inte jättemycket att göra med fotandet, mer än att sortera kvitton. Det slog mig igår att nästan alla betalda fotojobb jag fått i år är genom kontakter och framförallt då på rekommendation av andra fotografer som är betydligt duktigare än jag. Och det blir jag naturligtvis väldigt stolt över. Det sociala nätverkandet ser jag inte som en av mina starka sidor, men de här killarna anser tydligen att jag kan leverera.
För novis är jag ju. Igår fick jag prova på en trestegsraket på Scenkonstgalan. Vi var flera fotografer som jobbade i skift, så när jag kom in fick jag mingelfota en stund. Körde med softbox på blixten och kort skärpedjup. Det kanske är att vara onödigt konstnärlig, men det kan ju bli min stil, vem vet.
Man lär sig hela tiden och det jag börjar inse är att folk i vimlet verkligen vill bli fotade. Jag själv skulle ju inte vilja bli det, så det känns lite märkligt. I första hand letade jag efter folk som stack ut med att ha kul. Jag vill fota folk som skrattar, helt enkelt.
Sen började akt två av galan och mitt jobb var att fota vad som hände på scenen. Det var lite försenat och jag anar varför. Det var inga blyga violer som delade ut priserna, utan folk som älskar att stå på scen och tog chansen att visa vad dom går för. Väldigt kul att se och kul att fota också.
Efteråt så var det den biten som jag tror var viktigast nämligen att fota vinnarna mot en fotovägg. Totalt drygt 100 bilder levererade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar