Årets tio bästa bilder

Årets viktigaste händelse för mig var så klart att jag fick min FA-skattsedel och kunde börja fakturera. Mitt första jobb var att dokumentera Drottning Silvias besök på Sjumilaskolan och Universeum. Det var första gången jag ägnade mig åt mingelfoto och jag hade ännu inte köpt en blixt, men jag köpte Panasonics ljusstarka lins Nocticron och kunde få till fina bilder även utan extra ljus.

Jag hade också turen att få till en bra bild på JM:s VD Johan Skoglund när han pratade med drottningen. Det var uppskattat och den här bilden hänger nu inramad på JM:s huvudkontor.

Årets mest uppskattade bild på Instagram och Facebook var en bild på en vattenpöl i ett industriområde i Sävedalen. Jag är väldigt förtjust i idén att fota vyer som som är allt annat än klassiska och hitta något vackert i dom. Visst kan man åka till Indien och fota Taj Mahal och få fantastiska bilder, precis som hundratals andra fick, bara den dan. Det är roligare att hitta något eget.

Göteborg bjuder ju så klart också på en del väldokumenterad vyer, då gäller det att ha tur med vädret. Jag behövde bara tre kvällar med bra solnedgångar för att få till den här bilden. Efter detta kändes det poänglöst att åka tillbaka. Även om det ser ut som att hela himlen brinner var det inte riktigt så fint egentligen. Bilden är tagen på långt avstånd med kraftigt tele som skär ut en mindre del av himlen. Jag hade lite tur också med att det inte blåste den här kvällen. Lång slutartid och blåst är ingen bra kombo.

Den här kvällen i höstas blev också lite finare än vad jag innan anat. Färgerna på båten och himlen och kranens placering mot molnen. Det var inget jag planerat, om man säger så.

Årets bästa konsertbild är en av de jag tog på Julgalan. Danny Saucedo, glädje och publikkontakt i en och samma bild. Man kan fota artisten i rätt ögonblick, eller publiken, men jag gillar att jag fick med allt i en bild. Danny gillade den också.

Att ta med kameran ut och bara fota lite planlöst är kul. Den här söndagen hade jag parkerat i Nordstan och på vägen tillbaka till bilen satt de här ungdomarna i trappen vid hissarna upp till P-däcket. Ljuset föll fint på dom och jag frågade om jag fick ta en bild. Ska du anmäla oss till vakterna, frågade dom. Nej, nej, försäkrade jag och sekunden senare hade de glömt att jag överhuvudtaget existerade. Precis så intressant som en femtioårig gubbe är för en tonåring.

Till slut fick jag köpt en blixt och lärde mig lite om hur den funkade. Jag är inte så förtjust i det där starka rakt på blixtljuset, utan brukar ha den löst i handen, så ljuset slår lätt från sidan. De porträtt jag tycker mest om själv är så klart de på särbon, men av kommentarer jag fått är mitt populäraste porträtt i år helt klart det av Eric Saade från i somras. Många ville se en färgvariant och eftersom jag själv tycker att jag hade för mycket exter för mig när jag redigerade porträtten i somras, gjorde jag en ny redigering som är mer i linje med hur jag jobbar nu.

Jag har experimenterat en del med att fota över wifi och fått en del fågelporträtt med extremt kort skärpedjup som får pippin att se närmast uppstoppad ut, men den jag gillar mest själv är en rödhake i Botaniska som var allt annat än kameraskygg och lät mig gå riktigt nära med telet.

Årets mest uppskattade djurbild var dock den på en ko på Orust. Jag hade vidvinkeln på, vilket trollade bort kroppen bakom huvudet. För att förstärka den surrealistiska effekten photoshoppade jag bort stängslet och skuggan som kroppen kastade.

Fyrverkerier har jag alltid varit barnsligt förtjust i, och det blir ännu roligare när man har en kamera med sig. Hemligheten bakom bra fyrverkeribilder är lång slutartid. Dels får du med raketens hela resa och dessutom miljön runt om. Att bara fota mot himlen blir sällan lika kul. Det är också därför denna är min favorit. Götaplatsen och Poseidon är en underbar fond mot Wallenstams 70-års firande.