Eftersom scenen på Götaplatsen är så satans hög, chansar jag på att stå i publiken istället för i diket med dom andra. Men när det går en halvtimme utan att dom får ordning på ljudet hinner det samlas mer folk än nån annan spelning under kalaset. När det till slut drar igång och alla händer börjar veva i luften undrar jag om jag valt rätt. Men bandet verkar inte vara i toppform så de värsta handklappen uteblir och låter mig fånga alla kodak moments Maja Ivarsson bjuder på, och det var inte få. Inga spagathopp dock, kanske berodde på de skyhöga klackarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar