Tjejer som sjunger deppiga, akustiska låtar går det fjorton på dussinet och även om jag är bekant med Ane Brun sen tidigare har jag aldrig riktigt lyssnat in mig på musiken. Det börjar också ganska bistert, men som Ane säger, det blir ju roligt sen.
Det är i vilket fall oerhört snyggt. Scenljuset i augustikvällen är magiskt bra och Ane är stilren och 30-talsinspirerad i sin outfit (och gester). Det är inte heller några dussinmusiker hon har med sig på scen. Jennie Abrahamsson skrev "signaturmelodin" till Prinsessan Victorias bröllop och så Linnea Olsson på Cello. Ljudbilden växer hela tiden och de två slagverkarna, jag säger slagverkare istället för trummisar för att ni ska förstå hur mäktigt det låter, battlar mot varandra.
Emellanåt tar Ane några danssteg och i slutet tror man att man hamnat på Kuba, så upplsuppet är det.
Publiken får inte nog och efter flera extranummer, lyckas vi applådera in henne en gång till för Nina Simones Feeling Good. Det blir ju roligt sen, efter allt det mörka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar