Ni följer väl mina inlägg i serien 100 höjdare där jag bloggar om mina 100 mest sönderspelade album? I fredags skrev jag ett passionerat inlägg om 90-talsbandet The KLF, men det finns mer att säga om hur dom påverkade mig.
Man brukar säga att av dom som stod i publiken på 100 Club, när Sex Pistols hade sin första spelning, så startade alla ett band efter det. Så påverkade punken folk, man behövde inte kunna spela ett instrument, bara ha viljan. Jag var tio år 1976 så jag drabbades inte på det sättet.
I gymnasiet var jag med i ett band, men jag tyckte det var roligare att designa bandloggan och fiktiva skivomslag än att faktiskt repa. (Faktum är att vi aldrig repade en enda gång.)
Men när samplingsvågen kom i slutet på 80-talet med housemusiken, kände jag att detta var något jag ville göra. Fortfarande krävdes det dock en dedikerad DJ-utrustning, så det dröjde tio år innan jag hade samma möjligheter med en vanlig dator.
Att göra musik av samplingar är lite som att lägga pussel där man inte vet hur pusslet ser ut. Eftersom man kan lägga ut hur många bitar man vill är det lätt att man komplicerar saker i onödan. När man börjar lyssna på hur musik är uppbyggd egentligen märker man att det ofta är ganska få ljud samtidigt. Just nu sitter jag här med Shout Out Louds i bakgrunden och hör bara en trumma och en gitarr innan musiken tar fart. Man kan ha 64 spår att leka med men bara använda två.
Den här låten har visserligen fler än två spår, men jag har försökt förenkla på andra sätt, egentligen är det bara en idé om hur jag kunde mixa om en låt jag gjort innan som jag snabbt satte ihop och sen glömde spara mix-filen till, så jag kunde inte gå in och ändra efteråt. Det kanske var bra.
Eftersom låten handlar om en "Love-robot" tyckte jag det passade med en bild på Kristianna Loken. Hajar ni kopplingen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar