Amanda Jenssen - Hymns for the haunted

Det blir en liten paus här i 100 höjdare serien eftersom jag ville lyssna igenom några nya plattor som kommit. Miss Li, Bo Kaspers, Loreen bl a. Sen blev jag helt kinockad av Amanda Jenssens tredje skiva och den är det enda jag lyssnat på i veckan. Ett tag tänkte jag låta den bli en av mina 100 höjdare, men det får räcka med en rekommendation. Jag konsumerar inte musik på samma sätt som när jag var yngre längre.

Det har väl aldrig varit någon tvekan om att Amanda är en av de största talangerna som kommit fram ur Idol-soppan, men hennes tidigare plattor har inte fångat mig helt, även om det funnits starka låtar på dom. Inget av spåren på Hymns for the haunted känns överflödigt, det är fantastiska spår med mycket stämning. Det låter som man spelat in plattan på en bar i en spökstad i vilda västern. Kanske är några av musikerna gengångare också, vad vet jag. Det är en blandning av gammalt och nytt som är väldigt tilltalande.

Ghosts spelas mycket på radion och man tror alltid att det är Adeles Bond tema innan sången kommer igång. Kopplingen till Adele slutar inte där, jag tror att den här plattan skulle kunna bli riktigt stor om den får en vettig lansering i utlandet. Adele lyfte ju hela skivindustrin för ett par år sen, kanske kan Amanda göra samma sak.

Vattenfärg

En vända i appen Popsicolor och sen förstärkt i Photoshop med levels.

Tömde mobilen på bilder

KLF och jag

Ni följer väl mina inlägg i serien 100 höjdare där jag bloggar om mina 100 mest sönderspelade album? I fredags skrev jag ett passionerat inlägg om 90-talsbandet The KLF, men det finns mer att säga om hur dom påverkade mig.

Man brukar säga att av dom som stod i publiken på 100 Club, när Sex Pistols hade sin första spelning, så startade alla ett band efter det. Så påverkade punken folk, man behövde inte kunna spela ett instrument, bara ha viljan. Jag var tio år 1976 så jag drabbades inte på det sättet.

I gymnasiet var jag med i ett band, men jag tyckte det var roligare att designa bandloggan och fiktiva skivomslag än att faktiskt repa. (Faktum är att vi aldrig repade en enda gång.)

Men när samplingsvågen kom i slutet på 80-talet med housemusiken, kände jag att detta var något jag ville göra. Fortfarande krävdes det dock en dedikerad DJ-utrustning, så det dröjde tio år innan jag hade samma möjligheter med en vanlig dator.

Att göra musik av samplingar är lite som att lägga pussel där man inte vet hur pusslet ser ut. Eftersom man kan lägga ut hur många bitar man vill är det lätt att man komplicerar saker i onödan. När man börjar lyssna på hur musik är uppbyggd egentligen märker man att det ofta är ganska få ljud samtidigt. Just nu sitter jag här med Shout Out Louds i bakgrunden och hör bara en trumma och en gitarr innan musiken tar fart. Man kan ha 64 spår att leka med men bara använda två.

Den här låten har visserligen fler än två spår, men jag har försökt förenkla på andra sätt, egentligen är det bara en idé om hur jag kunde mixa om en låt jag gjort innan som jag snabbt satte ihop och sen glömde spara mix-filen till, så jag kunde inte gå in och ändra efteråt. Det kanske var bra.

Eftersom låten handlar om en "Love-robot" tyckte jag det passade med en bild på Kristianna Loken. Hajar ni kopplingen?

100 Höjdare - The KLF - The White Room, 1991

Nu kan det vara svårt att fatta, men på åttiotalet var det en väldigt tydlig gräns mellan rock och dansmusik. Dansmusik innebar i princip svart musik; disco, hip-hop etc. DJ-kulturen var i sin linda. När plattvändarna slutade prata mellan låtarna och började taktmixa vart man grymt imponerad.

Har ni följt med i 100 Höjdare-listan, vet ni att jag lyssnade en hel del på plattan The Man med Bill Drummond. Nästa gång jag hittade en skiva med honom på Waidele i Göteborg, kallades gruppen för The Justified Ancients of Mu Mu. Man hade hittat ett sätt att blanda alla möjliga musikstilar till en ny mix av rock och hip-hop, som senare skulle kallas ambient och acid house beroende på tempo.

Framförallt lånade man hejvilt från andra artister. Inte så att man snodde en melodislinga eller en textrad, utan hela delar av en inspelning. Samplingskulturen var född. Det fanns ännu inga regler för detta, men det fanns hungriga advokater på skivbolagen som ville stoppa den här utvecklingen. När LA MIX toppade englandslistan med Check This Out fick bandet betala mer i ersättning för alla samplingar än vad man dragit in på att sälja skivan. Inte lätt att få tag på den plattan idag.

Bill Drummond och bandmedlemmen Jimmy Cauty, från Liverpoolgruppen Brilliant, som Bill varit manager åt, hade samplat ABBA på sin debutplatta. Skivbolaget drog in hela upplagan och bandet tog sin gamla Ford och åkte till Sverige för att försöka komma överrens med Björn och Benny. Det blev aldrig något möte och plattorna eldades upp på en åker utanför Södertälje.

Efter detta bytte bandet namn till The KLF och skulle ägna sig åt mer renodlad dansmusik. Under åren mellan 1988 och 1991 tog man ett litet antal låtar och släppte dessa om och om igen i olika versioner. Oftast white label tolvor direkt till disc jockeys. Eftersom man inte kunde spela live på ett traditionellt sätt kan man jämföra detta med att turnera tills låtarna sitter och när plattan The White Room till slut släpptes efter att första versionen stoppats precis innan utgivningen, så satt låtarna verkligen. Låtarna är mixade för att passa ihop med varandra till en helhet och trots allt som hänt dessemellan är det en väldigt tydlig uppföljare till The Man. Lyssna på slidegitarren i Build A Fire t ex.

Nu var KLF ett av världens största band, ingen sålde fler singlar 1991. Nästa steg var att släppa en nio minuter lång episk version av America: What Time Is Love? med Glenn Hughes från Deep Purple på sång och sen toppa alltihop med Justified & Ancient med countrydrottningen Tammy Wynette.

Efter detta drog man sig tillbaka från musikbranschen och deletade hela sin katalog. Helt rätt. Man hade jobbat stenhårt med att finputsa de här ideérna i flera år. Att släppa en uppföljare hade varit kommersiellt rätt men konstnärligt fel. Det handlade aldrig om pengarna.

Vill man veta mer om KLF finns det en svensk högskoleuppsats här.

På spotify finns nästan inget, men youtube har videorna och här finns hela plattan med en bonus megamix.

01 - What Time Is Love (LP Mix)
02 - Make It Rain
03 - 3 AM Eternal (Live At The SSL)
04 - Church Of The KLF
05 - Last Train To Trancentral (LP Mix)
06 - Build A Fire
07 - The White Room
08 - No More Tears
09 - Justified And Ancient

BMW 507 1957

Åtta cylindrar, 205 km/h och 26 500 DM. Albrecht Graf Goertz designade vad som kanske är en av de vackraste sportbilarna någonsin. Bara 251 bilar byggdes, men de flesta hittade hem till internationella celebriteter och så gott som alla rullar fortfarande. Under åren har de gjort underverk för BMWs varumärke.

BMW Z8 007 1999

100 Höjdare - Bill Drummond - The Man, 1986

I förra inlägget skrev jag om The Teardrop Explodes; efter att de imploderat släppte Julian Cope en soloplatta som heter Fried där han poserar på omslaget iklädd ett sköldpaddskal. Första låten är en sex minuter lång ögonvittnesskildring ur en jagad rävs perspektiv. Genialt, definitivt en bubblare på den här listan.

Andra låten heter Bill Drummond Said. Döm om min förvåning när jag en dag hittar en skiva med en snubbe som faktiskt heter Bill Drummond! Nyfikenheten var väckt. Tredje låten på Bills platta heter Julian Cope Is Dead. På den tiden behövdes det inte mer för att jag skulle öppna plånboken.

Bill Drummond var manager åt The Teardrop Explodes, därav kopplingen. Låten handlar om att han var tvungen att ta livet av Julian för att The Teardrops skulle få det genombrott de förtjänade.

Musiken kan beskrivas som skotsk country-rock. Elva låtar och en speltid på 33.35, ändå finns det plats för instrumentallåtar som skapar en stämning och inramning till de vassaste spåren, som I Want That Girl och I Believe In Rock & Roll. Skivan avslutas med att Bills pappa (som var präst) läser Robert Burns Such a Parcel of Rogues in a Nation.

Att skivan är just 33 minuter lång var säkert ingen slump. Bill sa upp sig från sitt skivbolagsjobb 1986 med anledning av att han var 33.3 år gammal och skulle egentligen ägna sig åt att skriva böcker. Mest känd blev boken The Manual om hur man skapar en hit som toppar försäljningslistan.  Bill hade fler äss i rockärmen, fortsättning följer...

The Man finns inte på Spotify, men ett tips är att söka på fildelningssajterna eller köra den här spellistan jag skapat på youtube, inte mycket att titta på, men kör den på en flik i bakgrunden så spelar den igenom plattan precis som Spotify hade gjort.

Sida 1

1. "True To The Trail"
2. "Ballad For A Sex God"
3. "Julian Cope Is Dead"
4. "I Want That Girl"
5. "Going Back"

Sida 2

1. "Queen of the South"
2. "I Believe In Rock And Roll"
3. "Married Man"
4. "I'm The King Of Joy"
5. "Son of A Preacher Man"
6. "Such a Parcel of Rogues in a Nation"

Adler K 5/13 Phaeton

Fyra cylindrar, 55 km/h och 4950 Mark 1912. Tillverkad av Heinerich Kleyer AG i Frankfurt a. Main. Med 7000 anställda var det en av de stora biolfabrikanterna 1912 när de tog 4950 Mark för den här bilen. Redan då la man sig strax under ett heltal i pris, intet nytt under solen.

Mercedes måsvinge

Den här hade de ställt på scenen under oranget ljus, vet inte om det är en 300 SL, eller om det fanns andra modellbeteckningar. Min favorit är det i varje fall.

BMW 328 Roadster 1939

464 bilar byggdes av den här modellen som hade en rak sexa under huven och en toppfart på 155 km/h. De som utrustades för tävlingsbruk tog hem pokalerna i Le Mans och Mille Miglia. Priset var 7 500 RM 1939.

100 Höjdare - The Teardrop Explodes - Wilder, 1981

Liverpoolscenen i början av 80-talet hade helt lämnat Mersey soundet bakom sig. Jag lyssnade mycket på trion Echo & The Bunnymen, som jag i sin tur gillade för deras The Doors influenser. Plattan Ocean Rain hade kunnat kvala in på listan, definitivt en bubblare.

Ian McCulloch som var sångare där hade en grupp som hette The Crucial Three tillsammans med Pete Wylie som bildade The Mighty Wah! och Julian Cope som skapade The Teardrop Explodes. Så mycket talang och framför allt så mycket ego i en och samma grupp kunde inte hålla i längden, så gruppen splittrades utan att nånsin spela in något. Man undrar ju hur det hade kunnat låta. Bigger than The Beatles for sure.

Pete Wylie gjorde singeln Come Back som snurrade hemma hos mig. Men det var Julian som verkligen fångade mitt intresse. Han hade texterna som ställde allt på ända och för mig har det alltid varit texterna före musiken. Inger fel på musiken dock. På debutplattan Kilimanjaro är det proppfullt med både musikalisk genialitet och vassa texter. Spotify har bara den utökade de lux versionen med 3 CD, men varför inte. Hitsingeln Reward fick inte plats på LPn och singelbaksidorna har också sina poänger. Första spåret heter Ha Ha I'm Drowning, man fattar direkt att detta är ingen dussinartist.

Men det är uppföljaren Wilder (1981) jag valt, lite mognare sound, lite mer melankolisk. Men glädjen finns där i låtar som Colours Fly Away och inte minst Passionate Friend, som handlar om hur man tar sig ur ett dåligt förhållande med huvudet högt.

Plattan på Spotify har fått ett antal bonusspår, ett par singelbaksidor; Windowshopping For a New Crown of Thorns bl a och sen EPn You Disappear From View, som var början till tredje plattan som aldrig blev av. Bra grejer, men mer melankoliskt än Wilder. De första elva spåren är Wilder, less is more.

Julian Cope startade sen en solokarriär som var lika spännande. Jag följde Liverpoolspåret och hittade fler skivor som skulle bli sönderspelade. Fortsättning följer.

 Sida 1

1. Bent Out Of Shape
2. Colours Fly Away
3. Seven Views Of Jerusalem
4. Pure Joy
5. Falling Down Around Me
6. The Culture Bunker
Sida 2 7. Passionate Friend
8. Tiny Children
9. Like Leila Khaled Said
10. ...And The Fighting Takes Over
11. The Great Dominions

BMW 3/20 PS AM Saloon 1933

Fyra cylindrar och en toppfart på 80 km/h. Priset var 2 650 Mark 1933.Den sista versionen av den här modellen fick en växellåda med fyra växlar.

BMW 2002 tii 1971

Tvivlar på att så värst många hippies köpte den här två dörrars sportversionen med en toppfart på 190 km/h och ett pris på 12 765 Mark. Men vem vet vad hippiesarna i Tyskland hittade på i början av 70-talet.

BMW Isetta 250 Standard 1956

En cylinder, en toppfart på 85 km/h och en vikt på 359 kilo. Visst bilen är charmig som få, men med dagens ögon ser den väl mer ut som en dödsfälla än något annat. Möjligen skulle man våga sig ut i stadstrafiken i den. Möjligen. Priset var 2 550 Mark 1956 och gav många en möjlighet att till slut få ett fordon med tak. BMW byggde denna på licens från italienska firman Iso som en flört med motorcykelpubliken. Motorn var den klassiska mc-motorn på 250cc från BMW R25/3.

Veritas C-90 Coupé 1949

Sex cylindrar och 200 km/h. Detta var enl uppg den dyraste serieproducerade bilen 1949. Priset på 24 000 Mark lockade dock inte fler köpare än att serieproduktionen stoppade på sju bilar.

Mercedes 28/50 PS 1912

Självklart skulle det stå en Mercedes byggd samma år som familjen Sixt började hyra ut bilar, nämligen 1912 i lobbyn på hotellet.

Den här modellen hade fyra cylindrar och kunde komma upp i 80 km i timmen. Ganska mycket tycker jag, tror inte jag hade vågat trycka plattan i botten med den här kärran. Den kostade 16 500 Mark då. Minns jag rätt motsvarade det en halv miljon Euro i dagens penningvärde.

SIXT ANC 2012

Vad är det här för skumt undrar ni. Jo, Sixt är firman jag jobbar på, ANC står för Annual National Convention. I år har Sixt hyrt ut bilar i 100 år jämnt, så det firades lite extra. Första två dagarna var vi ca 600 personer och sista dan var det inte mindre än 1500 pers.

Det var väl minst sagt en påkostad historia, massor med god mat, fler presenter än på julafton och underhållning av hög klass. Första kvällen blev vi bjudna på middag och enliters öl i en av Munchens ölhallar. Jag minns inte vad den hette, men det beror mer på åldern än nåt annat.

Andra kvällen skjutsades vi ut till BMW Welt. Museét var tyvärr stängt, men till min stora glädje hade de kört in ett antal bilar i mässhallen och dessutom placerat ut tidstypiska fotomodeller bredvid varje bil. De bilderna kommer i separata inlägg.

Sista dan blev det för trångt på hotellet, så då var vi i Mässhallarna vid Olof Palmes Strasse. Dan började med en specialskriven konsert framförd av dirigenten Adrian Werum. Han levde sig in i musiken så det var kul att fota honom, men det var ändå lite oväntat att fånga två hoppbilder i det här sammanhanget. Med på scen hade han också bl a Olvido Ruiz från Kuba.

Kul dagar, inte minst att träffa nya kollegor från Sveriges alla hörn.

100 Höjdare - Ted Gärdestad - Droppar av solregn

Jag lyssnade på ABBA 1973, då Ted redan slagit igenom. Som sjuåring räckte det gott med ABBA, så Ted upptäckte jag inte förrän på 90-talet. Vi var på en konsert på Liseberg där både Harpo och Ted uppträdde. Min vän var ett stort Ted-fan och jag gillade Harpo.

Harpo har ju lite problem med synen och var inte riktigt i fas med publiken, men skall ha en eloge för sin energi. Ted var ju heller inte riktigt med, han hade sina hjärnspöken med på scen, så resultatet blev en av de mest skruvade konserterer jag varit på.

Men musiken kommer alltid att finnas där. Teds musik och brorsan Kenneths texter är en sån där fantastisk kombo som inte händer så ofta och det är så tidlöst; man tänker aldrig att den låten är inspelad -72 och den -79. Inte ens att Blue Virgin Isles i den svenska versionen Himlen Är Oskyldigt Blå är inspelad 1993. Den låten och För Kärlekens Skull också från 1993 ger en tyngd till Teds karriär som jag misstänker att han annars hade saknat. De två låtarna kommer man att sjunga också om 200 år, de är en del av den svenska låtskatten. Ingen av dem finns på något av Teds studioalbum. Därför är det bästa ur boxen Solregn ett självklart val till min lista över Hundra Höjdare, hundra sönderspelade album. Boxen är också bra, men som de flesta Cd-boxar så var den roligare att köpa än att lyssna på.

Spotify

1. I'd Rather Write a Symphony
2. Sol, vind och vatten
3. Jag vill ha en egen måne
4. Jag ska fånga en ängel
5. Oh, vilken härlig da'
6. Eiffeltornet
7. Snurra du min värld
8. Angela
9. Satellit
10. Rockin'n'Reeling
11. Ge en sol
12. Come Give Me Love
13. Låt kärleken slå rot
14. Lyckliga dagar
15. När showen är slut
16. Chapeau Claque
17. Buffalo Bill
18. Himlen är oskyldigt blå
19. The Reason
20. För kärlekens skull