Tänk till lite!

Skivbolagen har ju varit snabba att skylla sin sjunkande försäljning på fildelningen. Men utöver det faktum att cd-skivorna förlorade sin sex appeal när dom flyttat in i var mans hem, (tänk på hur förvaringen förändrades med tiden - cd-ställ - hylla - skåp), och att kopieringsskydden gjorde att skivorna inte kunde spelas på exempelvis dvd-spelare, (vilket var dödsstöten för min del), kan det ha funnits andra orsaker?

Givetvis generaliserar jag, men notera ändå hur det först går från väldigt specifika idoler till att innefatta en hel genre, innan intresset för musik värd att slåss för helt försvinner. Är det av ondo? Utbudet av musik har väl aldrig varit så stort som idag, när man börjar gräva efter svensk musik har det aldrig funnits lika många artister, kanske för att informationsflödet tidigare var mer begränsat. På åttiotalet läste jag tidningarna Schlager och Smash Hits, och tittade på Bagen med Cia Berg. Kom det inget om banden där, hittade jag dom inte. Nu är dom inte längre än en knapptryckning eller en viral video bort. Alla artister kanske inte kan leva på sin försäljning, men har det inte alltid varit så? Titta här på hur Stikkan Andersson uttrycker det i Halv sju 1971, 5:30 in i klippet.