Håkan Hellström på Liseberg

Det här är ju naturligtvis en tradition, Håkan på Liseberg. Man måste vara där, vi är många som känner så. Jag vet inte hur många gånger jag har varit där, men jag vet att jag såg Håkan på Trädgår'n 2001. Nu beror det visserligen inte på att jag var så kreddig, utan att jag jobbade där då. Det var en del spelningar man fick chans att se tack vare det. Han sprang runt på scen och var överlycklig över att han hade dessa fantastiska låtar att spela. Och det märkliga är att han fortfarande är överlycklig över att få spela dom för oss.

Jag hade tur och hamnade i första fållan trots att jag bara var där två och en halvtimme innan. Vilket är okej, med tanke på att en del andra där hade köat i flera dygn. Den senaste skivan är i mina öron den bästa han gjort, så självklart var detta en fantastisk spelning. Dessutom hade han äntligen, (för första gången?) lagt låtarna i en logisk följd så att Ramlar och Lena kommer i extranumren. Jag kan tycka att allt blir lite blekt efter Ramlar, som han ofta kört som andra låt annars.

Och om man nu inte gillar Håkan är det okej, många blir ju upprörda och känner sig utanför när dom inte förstår. Men det handlar bara om olika sätt att närma sig musik. För mig har alltid texterna varit viktigast och följaktligen är Bob Dylan störst för mig. Är man ute efter dansbandstakt eller skönsång så finns det andra (bra) artister att digga.

Fotomässigt var det för mörkt för min kamera, hade behövt en ljusstarkare glugg.