Bättre skärpa i Photoshop

Det finns naturligtvis många sätt att bättra på skärpan i Photoshop, och jag har mixtrat med en del innan, men jag tycker att det är lite omständligt. När man snabbt vill ha upp bilderna på bloggen är det ännu viktigare att ha en bra arbetsmetod. Lightroom har jag tipsat om tidigare och det har ju totalt förändrat mitt sätt att arbeta. Det här tipset tyckte jag också var värt att berätta om. Vi tar en bild.

Öppna bilden i Photoshop, högerklicka och duplicera lager. Detta skall man f ö alltid göra när man bearbetar bilder, allt blir så mycket enklare. Gå till filter > Annat/Other > Högpass/High Pass. Inställningen här är formodligen 10 pixlar, det brukar vara bra.

Detta blev ju coolt, men du är inte klar. Längst ner till höger har du dina olika lager, på detta lager byter du Normal till Täcka över/Overlay och ställer opaciteten någonstans mellan 30 och 40%. Klicka på ögat bredvid lagret för att se skillnaden. Skall du fortsätta jobba med bilden i något annat program kan du spara den som TIFF eftersom varje jpg-komprimering förstör bilden lite.

Skillnaden blir hårfin, men det är de små detaljerna som gör det.

Lisa Pedersen - Lightblue '83, Liseberg, 2011

Ett klipp till får ni, det sista från Liseberg i år. Systemkameran tappade fokus halvvägs in i låten och då skall man peka på skärmen där man vill ha fokus, det var ju bara det att jag hade ingen hand ledig, men då hade jag tur att det var en som filmade på andra änden i samma bänkrad, nämligen Babymech2. Så jag lånade 30 sekunder där och vips hade jag tre vinklar att jobba med, ganska proffsigt va?

Lisa Pedersen - Peaceful Sound, Liseberg, 2011

Kan man trumma en sång om kärlek? Lisa Pedersen kan. Tre minuter in i det här klippet bubblar kärleken över i ett trumsolo. Oemotståndligt. Ni som hänger med vet att jag filmar mina klipp med två kameror, en systemkamera, som ser till att jag får lite bättre ljud framförallt och en videokamera som jag zoomar vilt med. Det rycker i fötterna när jag ser det här klippet, hur funkar det för dig?

Min bästa bilbild från 2011

Det är oerhört lätt att välja eftersom det är den enda bilbild jag tagit i år otroligt nog. Intresset har fallit åt andra håll i år. Plåtat med mobilen mest för att jag blev så överraskad av att hitta den här gamla Forden i ett industriområde inte långt ifrån där jag bor. Mitt bidrag till Farbror Sid's trevliga initiativ.

Lisa Pedersen på Liseberg

Efter två konserter i "mörker" började jag tappa självförtroendet lite, jag kanske inte kan fotografera konserter trots allt, i varje fall inte med min budgetkamera. Men så studsar Lisa Pedersen in på Lisebergs lilla scen, proppfylld av självförtroende och energi, som en duracellkanin på ecstacy. Helt underbart, snygg show, låtar som växer på scen och en Lisa som totalt knockar alla i publiken. Jag filmade höjdpunkterna och hoppas jag kan få till videos som gör showen rättvisa. Watch this space.

Junip the videos

Som vanligt har jag filmat med två kameror, en i knät och en som jag zoomar vilt med. Eftersom det var för mörkt för att fota igår, så filmade jag hela sju låtar. Alla ligger på min Nostalgoteket youtubekanal för den som vill se, jag nöjer mig med att bädda in två stycken här. So far away från Red Dead Redemption och hypnotiska Howl.

Junip (Jose Gonzales) på Liseberg

Junip var ett okänt begrepp för mig, men lite efterforskningar visade att det var Jose Gonzales med band. Vem är då det, kanske någon undrar. Jo det är göteborgaren som fick en världshit med soundtracket till en Sonyreklamfilm fylld med färgglada studsbollar. En cover på The Knifes Heartbeat. Har man ägnat att antal timmar till att spela mitt favoritspel Red Dead Redemption, har man fått hjärtsnörp när hans låt Far away oväntat börjar spelas. Musiken är sådan som man hemma gärna spelar i bakgrunden, därför är det lite oväntat att musiken tar sån plats live. Den här musiken ber inte om ursäkt, det är organiskt, det vibrerar och lyfter till nya nivåer. Mycket bra, folk runt mig var lika upprymda. Videor kommer under morgondagen.

Shanes - Chris Craft No. 9, 1966

Vi börjar veckan med en hemmagjord video till. Det gick en dokumentär på tv från 1965, den har jag klippt ner till att passa till deras stora hit i en Hard-days-night-stil.

Håkan Hellström på Liseberg - The Movie

Jag försökte filma med två kameror men det var för trångt, i slutet av konserten kunde jag inte ens lyfta armarna. Trots det får jag gåshud när jag kollar på det lilla som faktiskt blev något. Otroligt bra stämning, fantastisk allsång. Hoppas detta funkar som souvenir för alla som var där och alla som önskade att de var där.

Håkan Hellström på Liseberg

Det här är ju naturligtvis en tradition, Håkan på Liseberg. Man måste vara där, vi är många som känner så. Jag vet inte hur många gånger jag har varit där, men jag vet att jag såg Håkan på Trädgår'n 2001. Nu beror det visserligen inte på att jag var så kreddig, utan att jag jobbade där då. Det var en del spelningar man fick chans att se tack vare det. Han sprang runt på scen och var överlycklig över att han hade dessa fantastiska låtar att spela. Och det märkliga är att han fortfarande är överlycklig över att få spela dom för oss.

Jag hade tur och hamnade i första fållan trots att jag bara var där två och en halvtimme innan. Vilket är okej, med tanke på att en del andra där hade köat i flera dygn. Den senaste skivan är i mina öron den bästa han gjort, så självklart var detta en fantastisk spelning. Dessutom hade han äntligen, (för första gången?) lagt låtarna i en logisk följd så att Ramlar och Lena kommer i extranumren. Jag kan tycka att allt blir lite blekt efter Ramlar, som han ofta kört som andra låt annars.

Och om man nu inte gillar Håkan är det okej, många blir ju upprörda och känner sig utanför när dom inte förstår. Men det handlar bara om olika sätt att närma sig musik. För mig har alltid texterna varit viktigast och följaktligen är Bob Dylan störst för mig. Är man ute efter dansbandstakt eller skönsång så finns det andra (bra) artister att digga.

Fotomässigt var det för mörkt för min kamera, hade behövt en ljusstarkare glugg.

Tänk till lite!

Skivbolagen har ju varit snabba att skylla sin sjunkande försäljning på fildelningen. Men utöver det faktum att cd-skivorna förlorade sin sex appeal när dom flyttat in i var mans hem, (tänk på hur förvaringen förändrades med tiden - cd-ställ - hylla - skåp), och att kopieringsskydden gjorde att skivorna inte kunde spelas på exempelvis dvd-spelare, (vilket var dödsstöten för min del), kan det ha funnits andra orsaker?

Givetvis generaliserar jag, men notera ändå hur det först går från väldigt specifika idoler till att innefatta en hel genre, innan intresset för musik värd att slåss för helt försvinner. Är det av ondo? Utbudet av musik har väl aldrig varit så stort som idag, när man börjar gräva efter svensk musik har det aldrig funnits lika många artister, kanske för att informationsflödet tidigare var mer begränsat. På åttiotalet läste jag tidningarna Schlager och Smash Hits, och tittade på Bagen med Cia Berg. Kom det inget om banden där, hittade jag dom inte. Nu är dom inte längre än en knapptryckning eller en viral video bort. Alla artister kanske inte kan leva på sin försäljning, men har det inte alltid varit så? Titta här på hur Stikkan Andersson uttrycker det i Halv sju 1971, 5:30 in i klippet.

Nu har jag lärt mig ett nytt program

Proffesional portrait heter det. Har man lekt med fotoappar i mobilen, känner man sig helt hemma. Allt man gör är att markera ögon, näsa, mun etc, därefter beräknar programmet enligt en algoritm baserad på omfattande universitetsundersökningar hur man skall se ut för att vara riktigt snygg. Programmet har alltså samma effekt som fem öl på krogen. Jag bearbetade ett foto på min tjej och resultatet blev precis som hon ser ut i mina ögon. Helt stunning. Sen gjorde jag en på mig själv, men det blev ingen skillnad alls, hur skall man tolka det? Den här bilden som jag skärpt upp i Photoshop elements, har blivit standard behandlad i Portrait och sen ljussatt i Lightroom.

Orginalbilden, bara förminskad.

The Violents - Alpens Ros, 1961

Ännu ett stycke svensk musikhistoria har förärats med en musikvideo. Jerry Williams gamla kompgrupp har jag parat ihop med en lite udda film som heter Don't make waves från 1967 med Tony Curtis, Claudia Cardinale och Sharon Tate. 60-talet hade ju en sån enorm utveckling att filmen känns gammal för att vara från 67 och jag vet inte vad den ville egentligen, märkliga saker tycktes bara hända, men det fanns mycket att titta på. Som Sharon Tate. Hon måste vara en av de vackraste kvinnor som nånsin prytt en duk i våra biosalonger. Tyvärr hann hon inte göra så många filmer då hennes dagar slutade med ett rituellt seriemord lett av Charles Manson.

The Hounds - I'll Take you Where The Music's Playing, 1967

Minns någon The Hounds? Och i så fall minns någon I'll Take You Where The Music's Playing från 1967? Trodde väl det. Jag tyckte den förtjänade ett bättre öde, så jag parade ihop den med filmen Girl On A Motorcycle med Marianne Faithfull från 1968. Lyckades klämma in lite mackspaning även i denna video.

Två videos med Liny Wood på Liseberg

Liny Wood på Liseberg

Det verkar vara mer en regel än ett undantag att det skall regna lite precis innan konserterna börjar på Liseberg. Hösten är ju över oss nu, så även om solen skinit hela dan, var det en småkylig kväll på Liseberg, och vi var inte många som väntade på Liny. Men hon var vid gott mod och tog emot oss med värme. Jag skall väl erkänna att jag aldrig hört talas om Liny Wood innan, men jag ville passa på att öva lite mer med fotandet innan sommarsäsongen är över. Så jag har lyssnat lite på det jag kommit över och Linys låtar handlar om olycklig kärlek och hon gör det helt okej, men för min del känner jag mig färdig med det, det var så länge sen jag var olyckligt kär. Peppar, peppar. Exen som inspirerat henne verkar borta nu och hon har en ny kille, kanske hittar hon nåt nytt att skriva om för hon är ju en glad tjej egentligen, som hon själv säger. Jag tror absolut att vi kommer att höra mer från henne. En låt tycker jag sticker ut, Heartbreaker som ligger på youtube, det är en hit i mina öron, men den fick vi inte höra på konserten, eller var jag för inne i fotandet och missade den?

Hep Stars - Cadillac, 1965

Häär har jag klippt ihop en musikvideo till Hep Stars första hit, Cadillac. Lite bilder på Hep Stars och filmerna Eva Den Utstötta från 1969 och thrillern Black Cadillac från 2003, det var allt som behövdes. Lite mackspaning kan ni ägna er åt även i denna video.

Lite mer Lustans

Tänkte att det kunde vara kul att se hur bilderna blev förra gången jag fotade Lustans Lakejer på Liseberg, alltså ca 1985. Jag tog en del rullar i svartvitt då som vi framkallade i skolans fotorum.