fredag 27 juni 2014

Wintergatan på Liseberg














Instrumentalmusik på hittepåinstrument i eventuellt ösregn? Ja tack, sa Göteborgarna, som såg till att det blev fullsatt framför Taubescenen.

Wintergatans musik är ny för mig, den är fri i formen och oberäknelig, överraskande dynamisk, och helt fantastisk. Till slut är det den enorma spelglädjen som knockar mig och resten av publiken. Det blir faktiskt årets näst bästa konsert. Jag hoppas det finns en värld där de här stjärnorna kan få gnistra och blänka och bli riktigt stora.

Bunny Wailer + Labyrint på Liseberg























Lurig kväll, det här. När Labyrint gick på klockan sju låg solen på starkt och inget kan bli snyggt i det ljuset. Det är inte mycket att göra åt. Kanske var jag för självkritisk, men bättre att ha för få bilder än en massa trista.

Publiken var entusiastiska och inte blev jublet lägre när Kapten Röd hoppade in och gästade en låt. Jag fick ett porträtt efteråt med "nästa stora stjärna", Amsie Brown.

Bunny Wailer hade ett perfekt ljus däremot, det blev hur mycket bra bilder som helst, men de blir ju ganska lika, så då känns det logiskt att bara göra ett inlägg här i bloggen.

Det kändes som det fylldes på med en helt annan publik än de som sett Labyrint. Ett skönt gung och t o m lite Bob Marley på slutet.

onsdag 25 juni 2014

Kändisporträtt





Efter Lotta sjungit färdigt i måndags dröjde vi kvar lite och fick chansen att ta några porträtt. Jag hade blixten med mig, men jag är så grymt osäker på hur och om den ska fungera, så de här bilderna är tagna med stor bländare och hög ISO.

Jasmine Kara tycker jag är helt fantastisk och hon hade lika mycket energi utanför som på scenen. Då är det lätt att fota, man behöver inte säga något, hon brister ut i skratt och BAM! där har man bilden.

För när man tar ett porträtt, ska det egentligen inte handla om inställningar och objektiv, utan närvaro och att man på något sätt når modellen.

Jonas Gardell är ett proffs på det här, det är inte första gången han poserar för en ovan fotograf. Det var min idé att han gott kunde hålla kvar i sin tekopp. Lite connectade vi där, sen började jag oroa mig för att jag inte hade tillräckligt med ljus, och jag tappade Jonas. Första bilden blev den bästa. I vanliga fall är det oftast tvärtom, så det antyder väl att Jonas var den proffsigare av oss två.

Lotta är också lätt att ha och göra med, däremot vet jag inte vad jag tycker om bilden, eftersom jag sett färgversionen och det är så uppenbart att ljuset inte räckte till. I svartvitt fick jag djup och ljus, men jag är nyfiken på vad jag kunnat göra med en liten blixt. Men det är det där med liten. Jag vill bara ha lite, lite ljus, men ofta får jag så mycket att jag totalt överexponerar. Jag ska öva på semestern.

tisdag 24 juni 2014

Lotta på Liseberg






















Så vart det allsångspremiär för mig. Fast det kunde så klart varit precis vilken sorts konsert som helst, öronen är som vanligt bortkopplade och ögonen jobbar för alla sinnen. Men kul var det. Det bästa med att det är TV är att ljuset är perfekt hela tiden. De mörka molnen på himlen blev en snygg fond och som tur var blev det inget regn.