I vintras tittade jag tillbaka på förra årets bilder och redigerade om dom i svartvitt för att lära mig hantverket. Det hade jag nytta av när jag i mars fotade ett av Sveriges bästa liveband; Sister Sin på Sticky Fingers i beckmörker. Jag tycker fortfarande att bilderna gör sig bäst i svartvitt även om jag har blivit lite bättre på brushantering sen dess.
Men brus kommer man inte undan här. Om jag skulle levererat bilderna till någon, skulle jag kanske kört mer safe; långsammare slutartider och lägre ISO, men man fångar inte intensiteten hos ett band som Sister Sin genom att köra safe, man måste ta lite risker.
Jag försökte fota sångerskan Liv Jagrell mot en av spottarna bakom henne för att få lite ljus att leka med när hon slängde med sitt långa hår. Killarna var svårare, men som sagt det får vara brusigt.
Hade det varit nu hade jag fotat en stund med min ljusstarkare 25 mm lins på F1.4, men det är lite för nära med 25 mm på den scenen, så gott som alla bilder här är tagna med större brännvidd.
Färg är kanske inte nödvändigt här, men det skapar en annan känsla, jag var mest nyfiken på hur det skulle se ut.
Oj, såg att detta hårdrocksinlägg är mitt 666:e på bloggen.
SvaraRaderaSpännande bilder! Kul med en hel "hårresande" serie på Liv. Färgerna hjälper till att locka fram stämningen.
SvaraRaderaHälsar Eva och Bengt, föräldrar till Liv i Sister Sin
Kul att ni gillar det, bandet har lagt upp några bilder tidigare på sin Facebooksida, så dom är nog också nöjda. Sister Sin är ett av mina absoluta favoritband att fota.
Radera