100 höjdare - Ulf Lundell, Längre inåt landet, 1980

Lundell var en stor favorit för mig i början av 80-talet, jag slukade böckerna och köpte skivorna, men någonstans på vägen kände jag att hans enorma produktivitet, avsaknaden av en redaktör som vågade säga ifrån och inte minst spriten, dränkte de guldkorn han värkte ur sig.

Nu vet jag så klart att många fans inte håller med mig, men jag anser att less is more. Kan man säga något i en mening behöver man inte skriva tusen sidor. För mig peakar Lundell paradoxalt nog med dubbel-lpn Längre inåt landet från 1980.

Lundell tog med sig Lasse Lindbom, Mats Ronander Janne Andersson, Ingemar Dunker och Niklas Strömstedt och åkte till Ridge Farm i Surrey, England. Det verkar vara ett bra recept att samlas någonstans där distraktionerna är få, men livet är gott. Musiken är traditionell boogie rock, men det var framför allt texterna som fick mig att fastna för just den här plattan. Han hade förmodligen ett rimlexikon i resväskan för i t ex Posörerna blir det nästan för mycket. Men bara nästan, jag var och är fortfarande imponerad.

Framför allt är det en skiva om hopp och glädjen när det vänder, och såna skivor finns det många av bland mina hundra höjdare. Efter samlingsplattan Preskriberade romanser släppte han sen Kär och Galen och blev nationalskald. Jag hängde med ett tag till, jag stod och köade för att få Den vassa eggen direkt när den släpptes och jag köade för att få boxen Livslinjen signerad, men där i kön, märkligt nog, tröttnade jag och när jag slutligen kom fram var varken jag eller Ulf intresserade. I slutändan lyssnade jag bara på CD 2 i den där boxen och efter ett tag slutade jag lyssna helt. Men Längre inåt landet är en av de hundra bästa skivor som gjorts.

Spotify.



Sida 1
Glad igen
Främlingar
Odysseus
Ingens kvinna


Sida 2
Pulver
Så mycket äldre
Bara en fråga om när
Hem till mina rötter igen

Sida 3
Bättre tider
Ryggen fri
Under askan
Längre inåt landet

Sida 4
Posörerna
Stackars Jack
Distraherad
Som en syster