Normalt brukar jag tipsa om filmer som ni kanske missat annars. På pappret är The Intouchables precis en sån film, den är fransk och den handlar om en rik handikappad snubbe och hans vårdare som är en ung kåkfarare. Inga konstigheter, tills man ser betyget på IMDB; just nu 8.6 vilket innebär plats 70 på listan över de bästa eller åtminstone högst rankade filmerna någonsin. Det är också en del buzz runt den här filmen så chansen finns att ni redan har hört talas om den.
Handlingen finns ingen anledninga att orda mer om, en apa kan räkna ut vad filmen handlar om med den info ni redan har och det finns en hel del schabloner här och scener man sett förut. Det finns dramatik man lagt till som har noll och intet att göra med den sanna historia man inspirerats av. Men när detta utförs med charm och finess har jag ingenting emot det. Om det nu vore så lätt att göra en succéfilm med hjälp av gamla grepp; varför gör inte alla det?
Det är ju en svår avvägning så klart, man måste ha sånt som folk känner igen och samtidigt överraska lite. Det är t ex ingen slump att Philippe lyssnar på klassisk musik och Driss lyssnar på R'n'B, men lite överraskande för cynikern i mig att Philippe inte kommit längre än sina Absolut Klassiskt samlingar och att unge Driss föredrar Earth, Wind & Fire framför modernare hip hop.På det hela skrattade jag mig igenom filmen och mådde bra av den och den får faktiskt en nia av mig, men en svag nia. Det jag saknar är ett slut som höjer filmen. Ett bra slut som överraskar hör ju absolut inte till vanligheterna och jag hade inte begärt det om det inte var för de höga förväntningarna jag hade. Och skall den ligga på topp 100 listan kan man absolut kräva det. Det sagt är filmen ändå ett måste att se, men leta först upp Franska Nerver som åtminstone jag tyckte mer om. 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar