My week with Marilyn och J Edgar

Körde en tema kväll och såg filmerna My week with Marilyn och J Edgar. Mer än att det är filmer om personer som existerat och att Judi Dench var med i båda (och Marilyn Monroe, även om hon bara hörs stöna i J Edgar), hade de egentligen inte så mycket gemensamt. My week with Marilyn är lätt och förförande och J Edgar är klinisk och precis, men båda var bra på sitt sätt.

My week with Marilyn handlar om när Marilyn Monroe kom till England med sitt entourage för att spela in filmen The Prince and the showgirl. En av de få Marilynfilmer som jag inte sett. Det första intrycket filmen och Michelle Williams som spelar Marilyn gör, är att detta är inte Marilyn. Allt det Marilyn står för för mig, inget av det ser jag hos henne. Men snart förstår jag att det är inte "Marilyn Monroe" hon försöker gestalta, utan Norma Jean. Hon gör det väldigt bra, och hon har snart nog förfört mig.

Filmen är väldigt snygg att se på, förutom det känns den väldigt engelsk, mer engelsk än Hollywood. Det är en trevlig bekantskap. Nostalgiker bör ta sig en titt på den, men det är inget måste att se den.

Och samma betyg får gälla för J Edgar. Clintan är ett geni som spottar ur sig mästerverk i ett tempo som skulle få en betydligt yngre regissör att tappa andan. Han måste ha bra folk omkring sig som han kan delegera till, för det tempo han håller är helt omänskligt.

Första bilden på Leonardo Di Caprio får en att häpna men senare i filmen anar jag en viss slarvighet i att låta kameran vila lite väl länge på dessa gummimasker. Det är nästan så man väntar sig en Scooby Doo upplösning, men förutom det är det en mycket väl genomförd film. Jag har hört kritik mot att filmen skulle blunda för mer skandalösa aspekter som att J Edgar Hoover skulle klätt sig i kvinnokläder på sin fritid. Men jag menar att det är just detta som är Clintans storhet. Så gott som alla andra regissörer hade inte kunnat motstå att gotta sig i en sån detalj. Det hade varit alltför lockande, men det är inte det filmen handlar om, det hade bara tagit fokus ifrån vad Hoover åstadkom, vad som var hans drivkraft och vilket pris han betalade. Clint lägger inga värderingar i det utan håller sig objektiv. Starkt jobbat.

Jag satte 7/10 på båda filmerna men håller J Edgar lite högre.