Judy Holliday; ringer det en klocka? Förmodligen inte. Och ändå skall jag nu hävda att Judy är den roligaste kvinna som funnits. Du har förmodligen sett henne utan att tänka på det, hon slog igenom på Broadway i komedin Born Yesterday, men när det skulle bli film av den, ville studion ha ett större namn i huvudrollen. Judy hade vänner som ville hjälpa henne, vänner som George Cukor, Spencer Tracy, och Katharine Hepburn. Sämre kan man ju ha det. Dessa tre, tillsammans med manusförfattaren Garson Kanin, såg till att Judy fick en nyckelroll i filmen Adams revben (Adam's Rib, 1949), (och den har du väl sett?). En del menar att hon nästan stal filmen, men det man minns bäst av den är väl ändå kemin mellan Tracy och Hepburn, men ett namn blev hon i varje fall, Judy Holliday och sen fick hon huvudrollen i Born Yesterday, och en Oscar. Och en Golden Globe, så det var väl ingen som ångrade det på studion sen.
Judy spelar den traditionella korkade blondinen, men då de flesta andra aktriser går på sexig eller söt, går Judy direkt på humorn. För att spela korkad på ett bra sätt måste man vara smart och Judy hade som barn en IQ på 172! Att se Judy använda sin komiska timing och vrida och vända på orden är som att se Miles Davis eller Fred Astaire, det är en njutning att se någon använda sin talang på det sättet och göra det perfekt.
Born Yesterday såg jag för ett halvår sen, den är riktigt rolig. Judy spelar flickvän till en maffiaboss, som inte vill gifta sig med henne, tills han inser att om dom är gifta kan inte hon vittna mot honom i en eventuell rättegång. William Holden spelar en journalist som anställs av bossen för att utbilda Judy. Hon lär sig lite mer än planerat.
Sånt händer med flickor, 1954 (It should happen to you) såg jag nu ikväll. Judy spelar samma sorts tjej, och det är som sagt en ren fröjd att se henne. Det är också Jack Lemmons första film, han är ju hur bra som helst, men han hittade sin grej snabbt om man säger så, så man har sett det förut. Till skillnad från biopubliken 1954 givetvis, men jag har sett väldigt många filmer med Jack, inte minst alla med favoriten Walter Matthau.
Här spelar hon en tjej som blivit av med jobbet, men har stora drömmar. Hon vill bli känd. Känd för vad, inte så noga, bara känd. Den här historien känns ju så aktuell att man inte kan förstå varför det inte finns flera nyinspelningar på den. Judy får en idé. Hon vill ha sitt namn på en reklamtavla vid Columbus Circle i New York. Hon tar sin sparpengar och sen rullar det på. Ungefär som för en viss
Angelyne ca 30 år senare.
Judy Holliday hade lite problem med anklagelser om kommunism under McCarthyeran, en hel av det hon gjorde var ju på scenen och hon dog bara 43 år gammal, 1965, i cancer. Men det förklarar ändå inte hur hon kan vara så bortglömd. Det finns många komedienner som byggt en legend kring
en bra film, utan att åstadkomma så mycket mer av värde. Gör dig själv en tjänst och upptäck Judy Holliday.
Att göra en feel good film är en balansgång, lyckas man har man hela publiken med sig, men tar man i för mycket eller undviker alla konflikter blir det för sockrigt och smetigt och ingen orkar bry sig. Om man gillar fransk film, så är det kanske så att man inte kommer att gilla Les Femmes du 6e étage från 2010. Den här filmen är ganska lätt att begripa, man behöver inte fokusera hela tiden fast det är på franska, det går att hänga med än då. Folk som inte gillar den upplever den nog som för lättsmält och Hollywoodsk. Själv uppskattade jag att man t ex inte kunde se Eiffeltornet genom alla fönster oavsett var man är eller att man inte öser på med övertydliga tidsmarkörer. Det tog faktiskt en stund för mig att fatta att det utspelades 1962 och att alla inte bara var sagoaktigt gammalmodiga.
Ändå är det lite av en saga över berättelsen om aktiemäklaren Jean-Louis Joubert som bor med sin hustru, två barn på internat och ett dominerande franskt hembiträde i samma våning som Jean-Louis levt i hela sitt liv. När hembiträdet inte får bestämma över familjens liv, går hon på stört och ersätts av spanska Maria. En ung vacker kvinna som är street smart och full av liv. Om det nu är någon som inte kan räkna ut vad som kommer att hända i den här filmen, så är det dags för skamvrån. Har man problem med att det är lite förutsägbart, så finns det inte många filmer kvar att se, men själv tyckte jag filmen var underbar. Man blir lite lycklig emellanåt och mycket mer begär inte jag av en film. 9/10 faktiskt eftersom jag blev berörd och hade så trevligt.
