Nu när jag har min barnfria vecka passar jag på att se nittonhundratalsfilmer, som min yngste kallar allt som inte är nyproducerat. När det gäller gamla filmer är det många som tar sig an filmen som ett historiskt projekt. "För sin tid" står det alltid nånstans i recensionen. Det där är ointressant för mig. Jag vill bli underhållen. Fritz Langs Metropolis är en typisk "för sin tid" film. Man kan säkert förundras över hur dom gjorde den, men jag tyckte den var ganska trist. Helt lätt att plocka undan "för sin tid" känslan är det dock inte. I Buster Keatons Seven Chances (Busters miljoner) från 1925 finns ett klipp där Buster sätter sig i sin bil och istället för att åka iväg blir det en övergång där bakgrunden byts ut, medan bilen står kvar. Det är utfört med sån precision att man häpnar.
Se Själv. I övrigt är det precis så som man tänker sig stumfilm, en ganska simpel historia som skall skapa ett pärlband av dråpliga situationer och det finns en hel del att skratta åt även om det inte är en av Keatons bästa filmer. Lite intressant att bluray utgåvan lyckats återskapa inledningen som filmades i Techincolor och överhuvudtaget var det en skarp och (med tanke på ålder) bra bild på den här utgåvan.
I "IT" (Det) från 1927 är det Clara Bow som helt stjäl showen, hon är alldeles fantastisk och har en underbar mimik. Men filmen har också en bra story och ett modernt, rappt berättande. Nytt "för sin tid" var också användandet av en zoomlins i inledningsscenen. Vad jag förstår en enorm sak som krävde en kameraman och en objektivman. Detta är klart den bättre av de här två filmerna och den jag rekommenderar. Den är riktigt rolig, det händer mycket och Clara Bow representerar inte bara en kvinna med "det" utan också en ny sorts kvinna som tar för sig. Inte undra på att hon blev tjugotalets fixstjärna.
Nu när jag har min barnfria vecka passar jag på att se nittonhundratalsfilmer, som min yngste kallar allt som inte är nyproducerat. När det gäller gamla filmer är det många som tar sig an filmen som ett historiskt projekt. "För sin tid" står det alltid nånstans i recensionen. Det där är ointressant för mig. Jag vill bli underhållen. Fritz Langs Metropolis är en typisk "för sin tid" film. Man kan säkert förundras över hur dom gjorde den, men jag tyckte den var ganska trist. Helt lätt att plocka undan "för sin tid" känslan är det dock inte. I Buster Keatons Seven Chances (Busters miljoner) från 1925 finns ett klipp där Buster sätter sig i sin bil och istället för att åka iväg blir det en övergång där bakgrunden byts ut, medan bilen står kvar. Det är utfört med sån precision att man häpnar. Se Själv. I övrigt är det precis så som man tänker sig stumfilm, en ganska simpel historia som skall skapa ett pärlband av dråpliga situationer och det finns en hel del att skratta åt även om det inte är en av Keatons bästa filmer. Lite intressant att bluray utgåvan lyckats återskapa inledningen som filmades i Techincolor och överhuvudtaget var det en skarp och (med tanke på ålder) bra bild på den här utgåvan.
I "IT" (Det) från 1927 är det Clara Bow som helt stjäl showen, hon är alldeles fantastisk och har en underbar mimik. Men filmen har också en bra story och ett modernt, rappt berättande. Nytt "för sin tid" var också användandet av en zoomlins i inledningsscenen. Vad jag förstår en enorm sak som krävde en kameraman och en objektivman. Detta är klart den bättre av de här två filmerna och den jag rekommenderar. Den är riktigt rolig, det händer mycket och Clara Bow representerar inte bara en kvinna med "det" utan också en ny sorts kvinna som tar för sig. Inte undra på att hon blev tjugotalets fixstjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar