Bäst av filmerna vi såg var en flamländsk film och har jag förstått saken rätt innebär det ett hörn av Belgien. Där var den här filmen en jättesuccé och det är fullt begripligt, det är ett snyggt hantverk.
Det vi bjuds på är den sanna historien om Rocco Granata. En tioårig kille som emigrerar från södra Italien till Belgien när hans pappa får jobb i kolgruvan där. Rasism hör till vardagen och det är egentligen en ganska eländig historia; men det finns humor här, underbara femtiotalsmiljöer, kläder och bilar.Vi får sen följa honom under hans uppväxt i ett samhälle som bara ser honom som en resurs som skall ner i gruvan, oavsett vad han själv har för drömmar.
Om du precis som jag aldrig hört talas om Rocco Granata, blir det också spännande att se hur det ska sluta. 8/10
Colin har mardrömmar och panikattacker som en följd av upplevelserna i ett japanskt fångläger under slutet av andra världskriget. Nicoles karaktär nystar i detta och får till slut reda på vad som har hänt och försöker hjälpa honom att bokstavligen möta sina demoner.Egentligen är jag redigt trött på krigsfilmer, men detta var ändå något jag inte hade koll på innan, så även som historielektion tyckte jag det var intressant. Bra skådisar och starka känslor, sevärt. 7/10
Till skillnad från de andra filmerna är detta inte en sann historia, tvärtom försöker den vara en skröna, med breda penseldrag. Karaktärerna är karikatyrer och humorn grov.
Detta är inget Besson smusslar med, det är tydligt redan i det inledande scenerna, gillar man inte det kan man sluta titta. Det är obegripligt för mig att man kan sitta och vänta sig något annat efter detta, alltså förstår jag inte kritiken.Jag gillade filmen, kanske för att jag hade låga förväntningar, men det är underhållande. Lättviktigt, så klart, men man får skratta lite och det blir action i slutet också. 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar