Jill Johnson var först ut på Julgalan och det tog en stund innan man hittat bästa kompromissen med inställningarna på kameran. För det är ju så gott som alltid en kompromiss man gör, sällan har man perfekt ljus att jobba med.
Det var lite kul när jag tog de svartvita bilderna här, jag försökte hitta en snygg komposition med ljuskäglan bakom henne, så började hon gå mot scenen och jag skulle till att vända kameran, när jag upptäcker att hon böjer sig fram mot mig och tittar in i min kamera och ler. Fast jag har ju slutit klicka, men kan inte låta bli att le ändå, sånt där får man ju inte missa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar