Årets tio bästa bilder

2012 lärde jag mig hur min kamera fungerade, jag lärde mig jonglera med de tre bollarna, ISO, slutartid och bländare. 2013 började med att jag köpte två nya kameror och att jag satt hela vintern och övade på att redigera bilderna. Nu har jag kommit fram till ett ganska snabbt sätt att arbeta, men jag är säker på att jag om ett år kommer att tycka att jag gjort helt fel. Då får jag väl gå tillbaka och göra om.

Att välja ut bara tio bilder känns helt omöjligt, och att t ex välja tio konsertbilder blir också helt fel, för i år har jag fotat så mycket annat också. Men sammanfattar jag året i kronologisk ordning ser det ut så här.

Under vintern kom jag knappt ut alls, men när solen började värma letade jag efter ett motiv och gick ner till Säveån för att mata änder. Fågelfoto är det kanske populäraste av alla fotoinriktningar och en av de lättaste fåglarna att fota är gräsanden. Men jag försökte hitta nya infallsvinklar, ibland hade jag t o m reflexskärm med mig ner. (Funkar bara om det är vindstilla.)

Mina bilder på gräsänder hittar du här.

New York är en stad som är som gjord för foto, förmodligen är det världens mest fotade stad. Detta är en av de allra första bilderna jag tog direkt efter att vi lämnat av väskorna på hotellet. Även om man är där en dryg vecka blir tempot så högt att det bara blir snap shots, men motiv finns överallt. Fler bilder hittar du här.

Konserter är fortfarande det roligaste jag vet att fota, samtidigt tycker jag att konsertbilder kan vara sjukt trist att titta igenom. Man kan så klart ha inställningen att man ska dokumentera en spelning, men ett bra konsertfoto är sällsynt. Man vill ha energi, intensitet, kontakt, bra ljus. Det där ögonblicket på en hundradels sekund när allting stod på spel. Nu finns det ju inga garantier att det där ögonblicket överhuvudtaget händer under hela konserten. Eller så är det som en spelning med The Hives där det händer hela tiden.

Den här bilden på Iggy Pop har jag fått bra respons på, själv vet jag inte vad jag tycker. Det är ju så att ett konsertfoto blir bättre ju kändare artisten är.

Mitt konsertfotande har blivit mycket bättre än vad jag kunde åstadkomma 2012, men mina krav på mig själv har också blivit mycket högre, så även om jag tycker att jag hållit en hög kvalité och tagit intressanta konsertbilder överlag är jag bara hundra procent nöjd med en enda bild, och den kommer längre ner. Iggy Pop bilderna finns här i två inlägg.

Det finns en beprövad metod i Photoshop för att skapa såna här bilder, men dom kan bli lite platta, dessutom funkar de bäst när det finns mycket hus i horisonten. Här har jag använt fisheye för att föreviga vårt midsommarfirande. Originalbilden är på 250 Mb och hänger på min vardagsrumsvägg i 120 x 120 cm. Antingen har jag putsat på den ytterligare sen jag postade den här eller så är det googles komprimering som skapat linjer i bilden som jag inte känner igen. En kul bild och ett kul minne.

Fågelfoto igen, jag fick öva en vecka för att sätta den här. Lära mig vilken tid på dan jag hade tillräckligt med ljus från rätt håll, vilka inställningar som funkade och försöka förutsäga småfåglarnas irrationella flykt. Den här är knappt beskuren. Fler fågelbilder finns här.

Årets absoluta höjdpunkt måste ha varit när Carl-Einar Häckners nummer plötsligt fanns i min mobil och han ringde mig för att prata foto och sociala medier. Jag blir sällan starstruck. Jag har serverat mängder med kändisar under mina år på krogen, och fotat många fler. Det är alltid kul när dom kontaktar en, eller bara postar bilderna på sitt instagram, speciellt om de kommer ihåg att länka. Men det finns ju några få som skulle få en att tappa fattningen. Carola är en sån t ex, jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag träffade henne. Stå och stamma antagligen.

Jag tror jag lyckades vara cool när Häckner ringde, men vem vet, det blev ju inget av det där samarbetet. Egentligen gillar jag bäst ögonblicksbilden jag tog av Carl-Einar när han står med svärdet över huvudet, men själv hade han svårt för den, han tyckte han såg hemsk ut. Man kan ju tycka att det är meningen när man hotfullt står med ett svärd i anfallsposition, men jag väljer bilden på Silea istället. En bild som man förvånat såg först genom kameran. Fler bilder från varietén här.

Det blev en vecka i Alanya också, för nästan inga pengar alls fick vi sviten högst upp, det tackar vi Aftonbladets löpsedelsmakare för. Magsjuka i Alanya stod det och då slog vi till. Den här bilden tog jag med telet från tolfte våningen, Ett stilleben, men det varade inte många sekunder, poolen är ju full med ungar.

Under hösten vann jag min första fototävling med den här bilden, det har blivit några vinster och finalplatser till, men denna blev ett kvitto på att man är på rätt väg.

Fler Alanyabilder här.

En genre inom foto som jag inte riktigt hunnit med är gatufoto. Jag tycker att ett bra gatufoto berättar en liten historia, men det absolut vanligaste man ser är bilder på folk som är ute och går.

Det kanske också är en historia, men inte så intressant. En annan fälla är gatuporträttet, när personen görs medveten om att man ska bli fotad. Det kan bli jättebra, men om man inte är modig kan det lätt bli ett foto som är lite sämre än om man haft bra ljus och känt modellen. Mina tafatta försök finns här.

I slutet på sommaren fick jag hem några lampor och en rökmaskin, så jag äntligen kunde börja experimentera med studiobilder. Här har yngste sonen fått agera modell, men det är fler som fått stå framför kameran och fler vill jag ha, kontakta mig på min gmail om du är intresserad.

Fler porträtt här.

Säveån nere på hörnet är kanske min favoritplats på jorden. Det är många timmar jag spenderat där och sett molnen formas och solen sakta stiga medan älvorna dansar över vattnet och en bäver sakta simmar förbi.

Någon kanske undrar varför jag inte skrivit ut vilka kameror jag köpte. Dels är det för att jag inte har fått betalt för att göra det och dels för att kameran bara är en och inte alls den viktigaste biten i vad som gör en bild. Den här bilden t ex hade jag inte kunnat ta om jag inte införskaffat ett par stövlar!

Detta är min favorit av alla bilder jag tagit på soluppgångarna, men det finns fler bra, även om jag i början drog alldeles för hårt i reglagen på redigeringsprogrammen. Här finns dom.

Apropå att kameran bara är en del av det hela, utan bilen som jag fick tillgång nu det sista kvartalet hade jag aldrig fått till den här bilden på hästarna i Billdal som egentligen stod och smågnabbades. Ljuset var perfekt, så det var bara att stanna till en stund innan hästarna travade iväg.

Gillar du djur har jag samlat alla såna bilder här.

Här är den då, den enda konsertbild som jag är riktigt nöjd med. Linda Pritchard och Roger Pontare i en duett på Julgalan på Scandinavium.

Jag hade full koll på att det kunde bli coola bilder när artisterna passerade den här spotlighten, men det var ändå inte självklart att stå där och vänta in ögonblicken. Det var sällsynt att jag såg mer än ryggar när de hastigt pausade där, så för det mesta följde jag med så jag kunde fota framifrån, men här hade jag tur att de vände sig emot varandra och gav mig en snygg silhuett. En extra bonus att Pontare har tillräckligt med pondus för att dölja hela spotlighten så jag bara får de här snygga graderingarna istället för linsöverstrålning, (som ju också kan vara snyggt såklart).

Bilder från Julgalan här och här.

Till sist ett motiv från Kviberg, som jag först fotade i motljus och sen kom tillbaka till för en julig HDR-version. Kanske för mycket HDR, tycker nån, men jag gillar värmen i den, symmetrin och linjerna.

Det var det, inte bara är årets tio bästa bilder mycket bättre än förra årets, utan också fler!