Doris - Did you give the world some love today baby, 1970

Ännu en video hopklippt från den svenska låtskatten. Doris skiva från 1970 var det inte många som lyssnade på när den kom, men när den återutgavs på cd 1996 blev den kult lite över hela världen. Och med all rätt, den är riktigt bra. Bilderna kommer från filmen The Love-Ins från 1967. Nån sorts parafras över Timothy Learys LSD-predikningar i mitten på sextiotalet, men filmen vet inte riktigt vad den vill och är absolut inte värd att leta upp. Titta på denna istället.

Det är dags att ta livet av sig

Jag har länge haft en idé om att starta en blogg som bara skulle ägna sig åt seglivade myter, det finns ju en hel del som man accepterar för fakta utan att nån kollar upp vad som egentligen gäller.

En sådan sak är t ex myten om den höga självmordsstatistiken i Sverige. Högst i världen påstås det ofta. Vi svenskar tror på det för att vi vet hur det känns när november står för dörren. Utomlands tycker man att det verkar troligt när man tar hänsyn till våra höga skatter, vår låga moral och socialismen.

I själva verket har vi inte legat i topp på den här listan sen femtiotalet, nu ligger vi nånstans på plats 30 ungefär och även på femtiotalet så berodde vår höga placering på att vi rapporterade självmord som just självmord, medan de flesta andra länder med starkare religiösa förhållningssätt rapporterade självmord som olyckor. Man kan bevisa allt med statistik om man vill.

Mer djupgående läsning finns här.

Shivers - No No No, 1966

Shivers från Sollentuna blev aldrig kända trots att Ola Håkansson stod som producent. A-sidan har jag inte hört, men B-sidan är ett stycke fantastisk power-punk-pop. Den skulle utan tvekan platsa på en best of nuggets samling. Det är kontrollerat och vilt på samma gång. Filmklippen kommer också denna gång från filmen Mondo Mod (1967).

Bamboo - Everybody's Gone Home, 1968

Den här videon klippte jag ihop nu på morgonen. Bilderna kommer från en film som heter Mondo Mod och är från 1967. Claim to fame är kinematografen Leslie Kovacs som senare filmade Närkontakt av tredje graden. Det fick mig att misstänka att fotot kunde vara värt att kolla in. Och det var det. När jag tittade på filmen satt jag med kommentarsspåret på istället för originalljudet. Jag brukar inte börja med det, men det var så intressant så jag fortsatte, två gamla hippies som satt och berättade hur det var i Los Angeles och San Francisco 1967, the summer of love och när de sett The Doors göra sina första spelningar. Jag misstänker att detta var bättre än filmen, vi får se. Musiken här är Mikael Rickfors första band; Bamboo,  med en riktigt skön soullåt.

Sten & Stanley - Wiggy Woogie, 1963

Här har vi en instrumentalhit med Sten & Stanley innan dom blev ett dansband. Min favoritkärra Mercedes-Benz 300 SL skymtar förbi.

Eleanor Bodel - Sunday will never be the same, 1968

 Klippte ihop den här videon lite snabbt nu på morgonkulan. I filmen ser vi en Austin Healey och en 1923 Morris Oxford. Mackspaning bjudes också.

San Francisco

GP har en lång artikel om San Francisco idag och jag har aldrig läst något så välskrivet i GP nånsin. Märkligt nog står det inte vem som är ansvarig för texten, men om denne skribent inte redan har fast anställning så ber jag GP att snabbt skriva ut ett kontrakt.

Horrible bosses

Dags för ett filmtips. Horrible bosses handlar om tre kompisar som har världens värsta chefer och beslutar sig för att göra något åt det. Precis som Bad Teacher häromveckan såg jag en "extended version", exakt vad det innebär vet jag inte men filmen var verkligen jättekul. Det är vissa scener som känns jobbiga, när man tycker karaktärerna är för korkade, men det ordnar sig till slut. Filmen kryllar av ansikten man känner igen så se till att ha tillgång till IMDB medan ni kollar. Skall man snabbt nämna några så har vi Jason Bateman från Arrested Development, Charle Day från It's always sunny in Philadelphia och Jennifer Aniston från Vänner. Lägg till Colin Farrell, Donald Sutherland, Kevin Spacey och Jamie Foxx, så fattar ni vart vi är på väg. Mycket talang samlad i en och samma film. Rekommenderas varmt.

En kväll med musik och glädje...

...för alla Toyota-ägare bjöds det på under söndagskvällen i Scandinavium i Göteborg. Konferencier var Lasse Kronér och det blev en väldigt proffsig kväll med minimalt med säljsnack, en kort reklamfilm, men inte mycket mer om nya modeller, etc. Sanna Nielsen, Uno Svenningson, Charlotte Perrelli, Liverpool-bandet 54321,  Claes Malmberg och 100 man (kvinnor, mest kvinnor) starka Göteborg Gospel stod på schemat. Som en bonus fick vi också Macken med Anders Eriksson, Jan Rippe och Knut Agnred.

Av dessa så gillar jag ju Macken, det är nog det enda jag fortfarande gillar med Galenskaparna, och Fredá. Jag kom på det att när jag första gången hörde Uno med fina låten "En människa" så bodde jag fortfarande hemma, jag minns det faktiskt precis. Den är stark.

Det roligaste för mig eftersom vi satt långt fram var ju att jag kunde fota och man inser ju när man plockar fram kameran när Lasse och Claes står på scen att detta är lite som att samla autografer, eller också är det utmaningen man gillar.

Taltrast till lunch, kanin till middag

När vi åt middag kom den här gamla kompisen på besök, han var inte stor när han kom och hälsa på första gången.

Filmade några taltrastar genom köksfönstret

Synd att man inte putsat dom i år, men, men...

Tages - Every Raindrop Means A Lot, 1967

Det känns som varenda håla i Sverige hade sina egna Beatles i mitten på sextiotalet, men Tages var i varje fall västkustens Beatles och det är ju ett ganska stort distrikt, jämfört med t ex Vansbros Beatles. Här har jag parat ihop deras fuktiga hit från 67 med filmen Paraplyerna i Cherbourg från 1964. Ser ni vad jag gjort där, smart va?

Les parapluies de Cherbourg med en mycket ung och vacker Catherine Deneuve i huvudrollen är en riktigt udda film då all dialog sjungs fram, inte som i en musikal, när folk sjunger något som kan spelas på radio, utan mer som när man sjunger i duschen. Det är en fantastisk film i vilket fall och det finns en syskonfilm till den dessutom; Flickorna i Rochefort (Les demoiselles de Rochefort) från 1967 med Catherine igen och Gene Kelly i en liten roll. I den här filmen dansas det i varenda scen istället. Den är också väldigt snygg och jag uppskattar små detaljer speciellt i slutet på filmerna som gläder en när man sett alldeles för många filmer som följer standardmallen.


Nåväl här är videon, och har man sett The Umbrellas in Cherbourg lär man inte förvånas över att även i denna video kunna ägna sig åt en hel del mackspaning.

Transformers 3

Om du vill se en riktigt bra film, så fattar du väl att du inte skall välja den här rullen. Men vill du ha en pop corn-rulle, massa coola effekter, spektakulära scener och en rejäl genomkörare för samtliga högtalare i hemmabiosystemet, då har du hittat rätt. Ettan var helt okej, tvåan tyckte jag var olidlig, och denna var som ettan, helt okej. Det finns väldigt mycket att titta på och jag rekommenderar att man ser den i HD om man kan, för det är många snygga, detaljerade scener. 3D däremot, det är väl inte så kul längre...

Och visst går tankarna till 1500-tals konstnären Arcimboldo när man ser dessa Transformers...

Bad Teacher

Ibland, för att inte säga ofta, skickar Hollywood iväg komedier stympade till biograferna och när de sen släpper filmen för hemmabruk låter man de lite grövre skämten vara kvar. En mycket märklig affärsidé egentligen. Ouppmärksamma föräldrar som sett Bad teacher på bio sätter förmodligen kaffet i vrångstrupen när de slår sig ner för att titta på dvdn i sällskap med sina barn.

Den här filmen har ett lågt betyg på IMDB (5,8) som jag tror kommer att stiga efter att fler sett den tio minuter längre och betydligt roligare Unrated versionen. Möjligen kan folk störa sig på att vare sig Cameron Diaz eller Justin Timberlakes rollfigurer är särskilt sympatiska, men själv hade jag roligt åt dom.

Och så en bonus från den bästa biltvättarscenen av dem alla, från Cool Hand Luke. Giffen är lånad från Oldtimereligion.