Dexys Midnight Runners - Passion och envishet

Vissa band har jag haft ett större intresse för än andra, förmodligen är det så att dessa band är anledningen till att jag har det intresse för musik som jag fortfarande har, om man aldrig hittat de där banden man brinner för, utan bara diggat spridda låtar, hade man säkert hittat något annat intresse, sport kanske, vad vet jag.

Dexys var mitt favoritband i början av åttiotalet, ofta kallas de för ett "one-hit-wonder" pga den massiva hiten med Come On Eileen, men de hade faktiskt en Englandsetta även innan den med Geno. En blandning av det typiskt brittiska och Stax soundet, innan helomvändningen med fioler och folkmusik till Too-rye-ay. Det är inte märkligt att man hör så lite av dom och sångaren Kevin Rowland numera, det är nästan märkligare att de slog överhuvudtaget. Rowlands perfektionistiska hållning ledde till att de helt slutade prata med pressen och bara kommunicerade med fansen genom annonser i musiktidningar redan 1980. Visserligen på en tid när många fortfarande läste om musik, men ändå. Stenhård disciplin gällde också bandmedlemmarna som fick rätta sig i ledet och anamma den musikaliska och modemässiga inriktning som gällde för dagen och även ta sig an strikta träningsprogram som inkluderade löpning i grupp för att stärka bandmoralen.



Bandets andre frontfigur Kevin Archer ställde inte upp på detta och lämnade Dexys för att starta Blue Ox Babes. Rowland svarade med att sno stilen från dom och skapa mästerverket Too-Rye-Ay.



Rowland tog inte bara stilen och fiolriff utan man plockade även en av violinisterna; Helen O'Hara från Blue Ox Babes. Nåväl, talanger lånar, genier stjäl. Och resultatet blev fantastiskt.



Nästa skiva; Don't stand me down, kallades när den kom för ännu en total helomvändning. I själva verket hade de bara bytt kläder. Luffarstilen var nu utbytt mot kostymer á la banktjänstemän. Kevins envishet yttrade sig i att vägra släppa singlar trots många fina spår, som exempelvis This Is What She's Like:



Kevin Rowland släppte sen två soloalbum med covers, det första, The Wanderer, 1987, med ett lätt countryfierat sound, och det andra My Beauty kom 1999, efter att han varit hemlös och haft drogproblem. Kevin försökte promota albumet iklädd kvinnokläder och dålig make up. Albumet sålde inget och sen dess väntar vi fortfarande på nytt material. En låt har släppts på MySpace, It's Ok Johanna.

Hitta fler Kevin Rowland And Dexys OFFICIAL-låtar på Myspace Music

<>


Kevin gjorde också en otroligt bra konsert på Trädgår'n i Göteborg för knappt tio år sen. Han var i god form och såg ut att ha kommit på fötter igen. Publikens gensvar var fantastiskt, och bar honom på sina axlar genom hela konserten.