Jag låter bilderna från landet vila lite och det gör dom gott. Inte så att de mognar som ett vin, utan att det blir lättare att välja bort det som är ointressant. Hade jag väntat en månad till hade säkert ytterligare någon bild fått stryka på foten.
Det är ju inte ovanligt att man ser osäkra fotografer ladda upp mellan femtio och hundra bilder från ett och samma tillfälle. Naturligtvis har man inte hundra bra bilder, det är få förunnat att ta det på ett liv. Ansel Adams har sagt att tolv bra bilder på ett år är ett bra år.
Problemet är att det är svårt att distansera sig till sina egna bilder, man har alltid i bakhuvudet hur fotosituationen såg ut, men den som tittar bryr sig inte om vilka hinder man tagit sig förbi för att ta bilden. Lika lite som dom förstår, eller bryr sig om hur mycket bättre dessa hundra är än de man inte visade.
Det optimala hade egentligen varit om jag kunde välja bara en av dessa bilder, då hade man sparat mystiken kring sig själv. En fotograf jag gillar är Citronsyra, hans hemsida är minst sagt minimalistisk. Mycket snygga bilder, men man får inte reda på mycket om honom. Jag vet inte ens vem det är, eller om jag träffat honom!
Men jag resonerar som så, att den som bara vill se en bild får följa mig på Facebook, och för den som bara vill se 2/3-dels bild, finns instagram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar