Eric Gadd på Liseberg

Eric Gadd är en av få svenska artister som har star quality. Han ber inte om ursäkt för att han står på scen; han bjuder in oss till sitt "vardagsrum". Till en början känns det nästan för nära, för intimt, men Eric är avväpnande charmig och har en röst och en låtskatt som vinner över hela publiken. Jag har alltid velat ha Eric på svenska hellre än engelska, min favoritskiva är fortfarande album nummer två, Hurra du lever pang du är död. Så här i efterhand undrar jag om jag inte hade rätt, blev det några internationella framgångar på nittiotalet? Nog för att han förtjänade det, men vi svenskar sparar oftare låtar på svenska närmare hjärtat. Jag tror Eric hade haft en annan status idag om han hållit sig till svenskan. En bra konsert blev det i varje fall. Med allsång, en princecover och uppehåll i regnandet.